”Materia är bara koncentrerat ljus”

(På svenska: Den ”nya skolans” kvantversion av en atom med ett elektronmoln. Atomen är till 99.99999 procent energi och till 00001 procent materia. Det är praktiskt taget ingenting, materiellt sett). Ja, vart tog materien vägen i det som allt “materiellt” – bl.a. våra egna kroppar – består av? Någon har räknat ut att hela mänskligheten, dvs alla de omkring sju miljarder individer som vi nu utgör på den här planeten, skulle få plats i ett riskorn om allt tomrum i våra kroppars atomer försvann. Och hela jordklotet skulle få plats i en fotboll… Det stora mysteriet är ju då varför vi upplever vår värld och våra egna kroppar som högst påtagligt materiella fenomen? Ett kort svar är perspektiv och rörelse. Om man på stort avstånd – t.ex. från en rymdfjära – betraktar städer nere på jorden, så ser man dem bara som mer eller mindre starka ljusfenomen Se t.ex. detta vackra exempel Man kan på det avståndet inte se de olika enskilda byggnader som städerna består av. I förnimmelseperspektivet smälter allt ihop till en enda ljusmassa eller ljuspunkt. Så är det också när vi t.ex. betraktar vår egen fysiska kropp. Atomerna som bygger upp den ligger på ett så stort förnimmelsemässigt avstånd från oss att allt i perspektivets värld smälter ihop till en enda massa eller en illusion av fast materia. Till den mäktiga illusionen bidrar också den rörelse eller hastighet som dessa partiklar befinner sig i. Tänk på vad som händer om man snurrar på ett cykelhjul i allt högre hastigheter. När hastigheten blir tillräckligt hög kan man inte längre urskilja eller uppfatta de enskilda ekrarna i hjulet, utan de ter sig då som en skiva eller “fast materia”… Och ”tomrummet” mellan partiklarna i både mikro- och makrokosmos är i verkligheten inte ”tomt” utan till brädden fyllt av det Martinus kallar ”strålformig materia”, dvs ande eller medvetande, som är det som håller partiklarna på plats! Och partiklarna är, framhåller han, i verkligheten ”kristalliserad tanke” – alltså bara ”förtätningar” i den medvetandeocean som för den fysiska synen framstår som ”tomrum”! I Livets Bog del 2 beskriver Martinus en resa med kosmiska sinnen in i och ut ur en diamant. Här följer avslutningsvis några valda citat från den “reseskildringen”: “För den jordiska människan är väl en sådan något av det mest förtätade eller fasta bland ämnen som hon kan iaktta med sina nuvarande sinnen. Men för andra sinnesarter, t.ex. “kosmiska”, utgör en sådan diamant ett stycke “himlarymd” med “vintergator” och “solsystem”, “planeter” och “månar”, analog med den himlarymd vi själva skådar in i, när vi ser upp mot stjärnorna.Förhållandevis är det samma väldiga avstånd mellan “stjärnorna” eller de fasta partiklarna i den mikrokosmiska “himlarymden” som i den stora, av jordmänniskorna kända...

Read More

Nyupptäckta plasmastrukturer omkring jordklotet

I artikeln “De kosmiska krafterna bakom världsåterlösningen” (tidskriften Kosmos nr. 2-1993. Finns också i boken Artikelsamling 1 http://www.martinus.dk/da/dtt/index.php?bog=81&stk=40&pkt=1) skriver Martinus en del om jordklotet som en levande organism med en egen medvetandestruktur av elektromagnetisk natur, som omger den fysiska klotkroppen. Citat: “Jordens aktivitet är i övervägande grad av andlig eller kosmisk art. Jordklotet är förenat med andra planeter eller världar genom ömsesidiga makrokosmiska tankeimpulser. Dessa bildar ett stort, verksamt område av strålar och vågor omkring det fysiska klotet. Bakom detta område finns jordens kosmiska organstruktur, dess övermedvetande och undermedvetande, dess grundenergiorgan, som utgör dess medvetandeområde, dess andliga och fysiska kropp. Dessa båda kroppar utgör alltså vår andliga respektive fysiska värld.” (http://www.martinus.dk/da/dtt/index.php?bog=81&stk=40&pkt=5). Apropå det Martinus skriver här är det en mycket intressant nyhet att en australiensisk forskare via ett radioteleskop har kunnat visa existensen av vad som beskrivs som ”tubformade plasmastrukturer” som omger vår planet. De finns i övre jonosfären, 600 km ovanför jordytan, och verkar fortsätta uppåt och utåt i rymden. Se video på länken: https://www.youtube.com/watch?v=ymZEOihlIdU Vad dessa ”tubformade plasmastrukturer” egentligen representerar kosmiskt sett kan vi ju än så länge bara spekulera om. Men hur som helst en mycket intressant upptäckt, eftersom den ju visar att klotorganismen är något mycket mer och större än själva den fysiska klotkroppen. Forskningen på dessa områden går starkt framåt i dessa dagar, även om det kommer att krävas andra instrument än fysiska för att närmare kunna förstå och analysera dessa fenomen i deras kosmiska sammanhang. Men det kommer en dag… Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 1-2016. Dela...

Read More

Fysiken, Martinus Kosmologi och Teorin om Allt : GrundEnergiTeorin – GET

Via uträkningar har den fysiska forskningen idag slutit sig till att vårt universum bara till 4 procent består av den för oss synliga materien. Övriga 96 procent skulle alltså utgöras av något för oss osynligt som man dels kallar “mörk materia”, dels “mörk energi”. Där står alltså forskningen i dag: universum är uppenbarligen dominerat av krafter vars natur och upphov man inte kan se och ta på – endast försöka beräkna effekterna av. Fysiken har därmed oundvikligen – och oavsiktligt – också blivit till metafysik. Om detta och om andra olösta problem inom den moderna fysiken – t.ex. problemet med att förena de fyra “naturkrafterna” (gravitationen, elektromagnetismen och den starka respektive svaga kärnkraften), som fysiken av idag räknar med, till det man kallar “teorin om allt” – har Leif Pettersson skrivit en spännande bok med titeln Fysiken, Martinus Kosmologi och Teorin om Allt : GrundEnergiTeorin – GET Citat från författarens eget förord till boken: “Denna bok riktar sig till dem som är intresserade av hur vår fysiska tillvaro är uppbyggd, med inriktning på fysikens stora olösta gåtor. Här illustreras ett konkret och spännande möte mellan naturvetenskap, filosofi och Martinus kosmologi, samtidigt som en ny verklighetsförståelse presenteras… Boken gör inte anspråk på att vara en detaljerad fysikbok och inte heller att ge en omfattande redogörelse för Martinus kosmologi, utan kan med fördel ses som ett ”smörgåsbord” med fokus på den moderna fysiken och Martinus världsbild.” Boken utges samtidigt på både svenska och engelska och kan beställas från Världsbild förlag via länken http://www.varldsbild.se/Product.aspx?ProdNo=81410 Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 6-2012. Dela...

Read More

Vi lever inuti en bubbla!‏

Ibland brukar vi ju säga att vi lever – eller har levt – “inuti en bubbla” i bildlik betydelse. Nu har NASA:s Voyager-sonder, som har färdats i mer än 30 år genom vårt solsystem ut till det som förmodas vara dess “utkanter”, sänt tillbaka data till jorden som indikerar att vi alla – tellusianer, venusianer, marsianer, titaner m.fl. 😉 – lever inuti en bubbla eller rättare sagt ett helt bälte av “bubblor” (av magnetisk natur) som förefaller att omgärda hela vårt solsystem som en skyddande “livshinna”. Astronomen Merav Opher vid Boston University säger: ”Voyager-sonderna verkar ha gått in i en märklig värld av skummande magnetiska bubblor. Detta är mycket förvånande… Solens magnetfält sträcker sig hela vägen till kanten av solsystemet… Dessa magnetiska bubblor kan vara vår första försvarslinje mot kosmisk strålning.” (http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/2011/09jun_bigsurprise/) Dessa  magnetiska/andliga (magnetism är ju enligt Martinus ett andligt fenomen) “bubblor” liknar en “cellstruktur” av makroformat  – där varje ”cell” eller ”bubbla” har en utsträckning av ungefär samma storlek som det som med en astronomisk term kallas 1 Astronomical Unit (AU), som motsvarar medelavståndet mellan solen och jorden (= 149 598 000 kilometer)! Det tar alltså tid för Voyager-sonderna att genomkorsa bara en sådan ”bubbla” och Merav Opher säger därför också: ”Det här är bara början, och jag förutspår fler överraskningar framöver.” Den intresserade kan se en spännande NASA-kortvideo om ”bubblorna” på länken http://www.youtube.com/watch?v=yUt6mRDV5hY Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 10-2011. Se ev. också dessa artiklar som har med olika aspekter av utforskningen av vårt solsystem att göra: http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/pluto-overraskar-forskarna/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/var-kom-vattnet-ifran/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/manen-var-en-gang-en-vat-varld/ http://www.kosmiskresenar.se/essaer/astrobiologi-och-varldsbild/ http://www.kosmiskresenar.se/essaer/gamla-greker-och-unga-klot-och-en-och-annan-dvarg/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/varmt-och-kallt-och-sott/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/mysterier-i-vintergatan-och-vart-solsystem/ http://www.kosmiskresenar.se/notiser/den-transpirerande-planeten/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/det-rader-harmoni-i-solsystemet/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/nya-upptackter-vacker-nya-fragor/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/solsystemets-barnkammare-och-andra-gator/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/en-vandpunkt-i-rymdforskningen/ Seminariet “En kosmisk resa genom solsystemet” från våren 2012 finns också att se och avlyssna i två delar på Youtube på dessa länkar: http://www.youtube.com/watch?v=XXWFt3BJcQE (del 1) http://www.youtube.com/watch?v=5LHaAJGwT5I (del 2) Dela...

Read More

Den transpirerande planeten

På en presskonferens som ägde rum 2011-08-04 offentliggjorde forskare vid NASA att sonden Mars Reconnaissance Orbiter och dess högupplösningskamera, kallad HiRISE, kunnat dokumentera vad som av allt att döma är årstidsbundna vattenflöden på planeten Mars yta. Liksom somliga andra förefaller planeten att “transpirera” eller “svettas” under den varma årstiden, eftersom det bara är under sommartid, när värmeinstrålningen från solen ökar, som saltvatten – som forskarna menar att det handlar om också på Mars – börjar flöda ut genom markens “porer”. Annars är alltså saltvattnet där – precis som i våra organismer – bundet under organismens “hud” eller ytterlager. Att Mars under markytan i form av is har en hel del av den ädla varan, som bär den kemiska formeln H2O, är i och för sig ingen nyhet för forskarna, men det är först nu som man alltså anser sig ha fått verkliga bevis för att H2O momentant också kan existera i flytande form uppe på klotytan under den varma årstiden. Att det bara kan ske momentant beror också på att dagens Mars-atmosfär är alltför tunn för att kunna hålla kvar vatten på ytan i ett flytande tillstånd. Det krävs nämligen ett visst atmosfäriskt tryck för det, som Mars av i dag inte har (men som den uppenbarligen en gång har haft, eftersom det finns otvetydiga spår av stora vattenflödens framfart i landskapet där. Se t.ex. http://themis.asu.edu/vistas/5686). Huvudparollen för NASA:s planetforskare i deras jakt på utomjordiskt liv är sedan några år tillbaka ”follow the water” (följ vattnet), eftersom erfarenheten från vår egen värld visar att överallt där det finns så mycket som en droppe vatten, där finns det också myriader av biologiskt-organiskt liv! Och därför menar samma forskare också att det är en så viktig nyhet att man nu funnit bevis för existensen av H2O också i flytande form på Mars, eftersom det gör en stor skillnad just för levande organismers livsbetingelser. På länken https://www.youtube.com/watch?v=pBam6B9wrdI kan den ev. intresserade också se en illustrativ kortvideo om de nya upptäckterna. I kapitel 93 i boken Bisättning skriver Martinus att så länge det finns någon grad av ”fuktighet” i en kropp – det framgår av sammanhanget att det spelar ingen roll för principen om det är exempelvis en klotkropp eller en människokropp – ”finns där också organiskt, fysiskt medvetna mikroindivider.” Och att det finns “underjordiska” förekomster eller hela oceaner av H2O i flytande form på flera klot i vårt solsystem – bl.a. på några av Jupiters och Saturnus månar – är planetforskarna också rätt säkra på i dag. Se ev. artikeln “Astrobiologi och världsbild” av undertecknad i Kosmos nr 2-2009  http://www.kosmiskresenar.se/essaer/astrobiologi-och-varldsbild/ Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 2-2012. Se ev. också dessa artiklar som har med olika aspekter av utforskningen av vårt solsystem att göra: http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/pluto-overraskar-forskarna/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/var-kom-vattnet-ifran/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/manen-var-en-gang-en-vat-varld/ http://www.kosmiskresenar.se/essaer/astrobiologi-och-varldsbild/ http://www.kosmiskresenar.se/essaer/gamla-greker-och-unga-klot-och-en-och-annan-dvarg/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/mysterier-i-vintergatan-och-vart-solsystem/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/varmt-och-kallt-och-sott/ http://www.kosmiskresenar.se/notiser/vi-lever-inuti-en-bubbla%e2%80%8f/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/det-rader-harmoni-i-solsystemet/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/nya-upptackter-vacker-nya-fragor/...

Read More

Geniala hjärnor i miniformat

Under den rubriken kan man i en artikel om insekter i Illustrerad Vetenskap nr. 14-2011 bl.a. läsa: ”De små hjärnorna verkar inte ge insekterna några inlärningsproblem. Honungsbiet föredrar blå blommor men kan lära sig att gula blommor kan innehålla en belöning. Inlärningen hos de flitiga bina sker inte bara snabbare än hos spädbarn utan också snabbare än hos alla de däggdjur som biologerna har testat.” Så här skriver Martinus i stycke 285 i Livets Bog 1 om det som kan tänkas vara förklaringen till det: ” När man iakttar dessa två kosmiska utvecklingsbanor, vars representanter här på jorden för närvarande utgörs av däggdjuren och insekterna, inser man lätt – även med vanliga fysiska sinnen – att det finns väsen inom den sistnämnda banan, vilka i sin utveckling står på en långt högre nivå än många av väsendena inom den förstnämnda – t.ex. de väsen som vi benämner “myror” och “bin” osv. Det råder inget tvivel om dessa väsens högre identitet, när de ställs sida vid sida med sådana väsen som vi kallar “kor”, “svin”, “hästar” etc. Jämförda med dessa väsen kan de förstnämnda absolut inte frånkännas en utvecklingsstandard som inte endast är likvärdig, utan även i vissa fall, i fråga om samhälls- och individordning, är betydligt överlägsen.”  . Och längre ner i samma stycke kan man läsa: ” Dock måste här påpekas att insektsbanan i viss grad överskridit gränsen till jordmänniskostadierna, varigenom somliga av dess väsen kosmiskt sett i själva verket redan kan betraktas som “jordmänniskor” – fast naturligtvis av en annan kosmisk utvecklingsbana än de väsen som i vanliga fall tituleras så.” (http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=51&stk=285) Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 3-2012. Se ev. också dessa artiklar: http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/myrornas-sprak/ http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/sjalvuppoffrande-myror/ http://www.kosmiskresenar.se/essaer/intelligensutveckling-hos-manniskor-och-djur/ Dela...

Read More
Visa
Dölj