Vädertendenser

Någon som hört att vädret var bättre förr? Den vetenskapliga klimatforskningen visar nu att detta påstående inte bara är en klyscha eller en effekt av minnesförmågans avtagande. De senaste 30 åren har nämligen lågtrycken och stormarna över i alla fall vår del av världen blivit allt djupare och allt fler. Det konstateras i flera olika klimatforskares studier på senare tid, berättar Svenska Dagbladet i en artikel den 25/4 1997.

– Antalet stormar har ökat med mellan 50 och 100 procent sedan 1970-talet, säger t.ex. Roger Taesler, professor vid Statens Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI). Han har på uppdrag av svenska försäkringsbolag studerat stormfrekvensens utveckling och försökt bedöma stormskaderisker. Han tror att den ökade stormfrekvensen har ett samband med att västvindarna över Nordatlanten blivit kraftigare och dominerar vädret mer än tidigare. En annan forskare, Lars G Franzén vid naturgeografiska institutionen vid Göteborgs universitet, som räknat stormar på västkusten, har konstaterat samma tendens och han tror också att det kan finnas en koppling mellan variationer i stormfrekvens och solfläcksaktivitet. – Solen kommer att vara mycket aktiv de närmaste åren med ett maximum år 2001. Det kan resultera i flera stormar, säger han.

Även lågtrycksfrekvensen visar upp en liknande bild de senaste årtiondena. I ett examensarbete vid naturgeografiska institutionen vid Lunds universitet har Markus Olsson räknat låg- och högtryck över Nordatlanten och Skandinavien under perioden 1881-1995. Han fann att de kraftigaste lågtrycken har blivit allt vanligare, särskilt under vintermånaderna december-februari. I norra Östersjön har dessutom de mest extrema vindhastigheterna ökat ca 10 procent, från 27 till 30 meter per sekund, enligt Hans Alexandersson, klimatforskare vid SMHI. Södra Sverige är mest utsatt för de hårda vindarna, medan Norrland ligger mer i lä.

De olika studierna av storm- och lågtrycksfenomenen i vår del av världen visar alltså att dessa föds ovan Nordatlantens oroliga vattenmassor. Strax söder om Island finns ett så gott som permanent lågtrycksområde, medan ett högtrycksområde parkerat vid Azorerna, längre söderut i Atlanten. Klimatforskarna menar att skillnaden i tryck mellan dessa två områden är avgörande för hur många och hur kraftiga lågtryck som sveper in över norra Europa, och studier visar också att det isländska lågtrycksområdet fördjupats de senaste årtiondena. Det finns bland forskarna olika teorier och spekulationer om vad orsaken till detta kan vara, men alla dessa teorier innehåller vissa svagheter eller motsägande element, så därför finns ännu ingen allmänt omfattad helhetsförklaring av fenomenen.

Det är kanske så att en sådan helhetsförklaring förutsätter att vi, som Martinus hävdar, måste betrakta jordklotet som en organism för ett levande väsen? Och att det därför finns en fundamental psyko-somatisk aspekt på alla klimatologiska förändringar? Det finns, enligt Martinus, med andra ord ett samband mellan det inre klimatet – eller tankeklimatet, som han kallar det – hos jordklotet (likaväl som hos alla andra levande väsen) och det yttre klimatet. Och i det perspektivet är kanske den ökade stormfrekvensen över land och hav symtom på inre omvälvningar eller förändringsprocesser i klotindividens medvetande?

Källa: Svenska Dagbladet 25/4 1997

Publicerad i tidskriften Ny Kultur nr. 2-1997.

Se ev. också dessa artiklar:

Jordiska födslovärkar

Ett kosmiskt perspektiv på naturkatastroferna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *