Gåvokultur i tillväxt

Posted by on June 26, 2013 in Världen aktuellt | 0 comments

”Vårt förhållande till ´givandet´ är vårt förhållande till utvecklingen. (Martinus: “Gåvokultur” kapitel 5. Ingår i boken “Vägen till invigning”).

Att ”ge” har många aspekter och uttrycksformer, varav inte alla är mätbara i kronor och ören eller andra kvantitativa måttenheter. Hur mycket vi  t.ex. ”ger” av oss själva i vårt arbete och våra vardagliga relationer är inte materiellt mätbart på samma sätt som det ”givande” som exempelvis tar sig uttryck i insamlade penningmedel för att hjälpa nödlidande människor och djur på olika håll i världen.

Emellertid kan man när det gäller den sistnämnda typen av ”givande”, via siffror och  statistik, se hur den utvecklas, och på så sätt få en indikation på huruvida ”givandet” är en företeelse som är stadd i tillväxt eller inte.

I Dagens Nyheter den 12 december 2002 kunde man under rubriken ”Svenskarna alltmer givmilda” läsa om en i Sverige mycket stark utveckling på detta område under i synnerhet det senaste årtiondet.  År 2001 skänktes t.ex. mer än tre gånger så mycket till ideella ändamål och välgörenhet som år 1989.

Varje år gör Stiftelsen för insamlingskontroll i Sverige en undersökning av hur mycket pengar som samlas in på landets 90-konton (konton för olika ideella hjälporganisationer). Rapporten för 2001 visar att svenskarna gav 3,4 miljarder kronor till välgörenhet under det året, vilket kan jämföras med ungefär en miljard kronor år 1989.

– Jag tror att människor är givmilda och vill kunna påverka. Det är mycket glädjande att generositeten ökar. Och det är fel att tro att det bara är äldre människor som ger till goda ändamål. Många unga ställer också upp med gåvor till insamlingar, säger Erik Zachrison, generalsekreterare på Frivilligorganisationernas insamlingsråd, FRII, enligt artikeln i Dagens Nyheter.

Erik Zachrison ser några tendenser i hur svenska folket skänker pengar och hur givandet förändras. Ofta ger svensken till välkända organisationer som Röda korset, Amnesty International och Lutherhjälpen. Folk bidrar till det som ligger dem varmt om hjärtat. En del värnar om föräldralösa barn, andra om djurs rättigheter eller om miljön. Många känner ett behov av att skänka till konkreta och avgränsade ändamål, som till exempel fadderverksamhet. Överhuvud taget önskar givarna se tydliga resultat.

Det är inte speciellt populärt att lägga pengar i insamlingsbössor. I stället kommer gåvorna oftast in till insamlingarna via postgiro, girering eller Internet. En del väljer att ringa in sina bidrag, till exempel i samband med en TV-gala. Allt fler ger en bestämd summa varje månad genom autogiro. Och gåvor genom testamenten har också ökat.

Många väljer alltså att ge till riktade och bestämda ändamål. Organisationer som Stadsmissionen och Frälsningsarmén får ta emot alltmer pengar till bland annat hemlösa.

– Vi är så vana att staten och kommunerna tar hand om allting. Men samtidigt som samhället drar ner på sitt stöd ökar behoven. Nu kan folk med egna ögon se vilka behov och orättvisor som finns runt knuten, säger Erik Zachrison och syftar bland annat på de hemlösa uteliggarna.

Möjligen kan man också – som vissa kritiker av nedrustningen eller besparingarna inom samhällets offentliga välfärdssystem – se människors ökade benägenhet till privat givande till välgörande ändamål som ett uttryck för att människors tilltro och tillit till den offentliga välfärden i samhället är i avtagande. Men i vilket fall som helst visar det ju att önskan att ge eller avstå något till förmån för nästan är i tillväxt.

Enligt Martinus är alltså vårt förhållande till gåvoprincipen detsamma som vårt förhållande till utvecklingen. Och sett mot den bakgrunden ger gåvostatistikens utveckling onekligen anledning till en viss ”utvecklingsoptimism”.

Det kan vara särskilt viktigt att notera eller framhålla i en tid när många menar att människan bara utvecklats i tekniskt men inte i moraliskt avseende. Det ligger i sakens natur att denna moraliska eller humana utveckling inte är lika omedelbart uppenbar och synlig som den tekniska utvecklingen. Men den finns där som en mer eller mindre dold ”underström”. En ”underström” vars rörelseriktning är den kärlekens ocean eller det rike som ännu inte är av denna världen.

Källa: Dagens Nyheter 12 december 2002

Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 9-2003.

Dela inlägg

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

13 − four =

Visa
Dölj