Kan individer kopieras?

En vetenskaplig sensation. Så rubriceras nyheten att forskare på Roslin Institute i Edinburgh i Skottland av en enda cell lyckats “klona” – d v s skapa en genetisk kopia – av ett får.

– Perspektiven är närmast hisnande. Man kan odla celler från vuxna djur vars egenskaper man redan känner och från de cellerna få fram genetiska kopior av djur med kända och önskade egenskaper, säger Leif Andersson, genforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, enligt DN 25/2 1997.

I media ser man redan spekulationer om möjligheten att i framtiden “klona” massupplagor av alltifrån diktatorer till framgångsrika fotbollsspelare. När Gud är avsatt och avförd från dagordningen känner sig somliga uppenbarligen kallade att fylla tomrummet…

Nu är nyheten från Edinburgh i och för sig inte så revolutionerande som tidningsrubrikerna i förstone kan ge intryck av. “Kloning” är ju nämligen inget nytt fenomen. Naturen har lång erfarenhet av denna skapelsemetod. Varje gång vi ser t ex enäggstvillingar födas ser vi exempel på naturlig “kloning” – de är ju nämligen individer som har exakt samma uppsättning gener…Inte heller den konstlade form av “kloning” som forskarna ägnar sig åt i sina laboratorier är ju en helt ny företeelse – den har i olika varianter tillämpats sedan det tidiga 80-talet. Det nya med fåret från Edinburgh är egentligen bara två saker: det är första gången som man, enligt uppgift, ur en enda cell (en juvercell) lyckas “klona” en hel organism och det är också första gången som man kunnat ta cellmaterialet från ett vuxet djur, vilket man tidigare inte trott vara möjligt.

För forskarna är det naturligtvis intressanta nyheter – men i princip är det inget nytt. Det Edinburghforskarna åstadkommit är bara en ny variant av en redan känd princip. Om man vill kan man naturligtvis beundra den genetiska ingenjörskonst som de gett prov på – om man bortser från de etiska komplikationer som är förbunden med denna konstart.

Den stora frågan som detta reser är naturligtvis: är det nu möjligt att skapa kopior av olika individer – både djur och människor? Från andligt-vetenskaplig synvinkel måste svaret på den frågan bli ett absolut nej. Hur skickliga de biologiska ingenjörerna än blir på att manipulera det genetiska materialet, så finns det ändå en definitiv gräns för deras förmåga: de kan aldrig skapa liv! Livet är nämligen ingen biologisk eller materiell storhet. Livet är en dimension som är oåtkomlig för all materiell forskning och manipulation.

I sin materialistiska övertro tror visserligen forskarna att de skapat nytt liv eller, som i detta fall, kopior av ett redan existerande liv, men vad de i själva verket gjort är bara att skapa inkarnationsbetingelser för levande väsen. Exemplet med enäggstvillningarna belyser att olika individer kan inkarnera i samma genetiska material – utan att därför bli blåkopior av varandra. På ytan kan enäggstvillingar visserligen vara mycket lika, men de blir aldrig exakta kopior av varandra. Det finns t ex inga enäggstvillingar som har samma fingeravtryck. Ännu mindre är deras själsliga “avtryck” exakt lika. Och när det gäller de djur som forskarna tidigare lyckats “klona” skriver DN i sin kommentar: “Det anmärkningsvärda med de försöken var att djuren som föddes inte blev exakt lika varandra trots att de hade exakt samma arvsanlag”. Enligt DN:s kommentator bevisar denna överraskande olikhet att miljön också spelar en viktig roll för det biologiska resultatet. I det materialistiska perspektivet finns det ju inga andra faktorer än arv och miljö att räkna med i detta sammanhang. Martinus världsbild eller den andliga vetenskapen visar emellertid att räknestycket också förutsätter en för den materialistiska vetenskapen okänd X-dimension, och att det är denna dimension som är den djupaste orsaken till våra individuella olikheter. I kraft av sitt övermedvetande, med “ödeselementet” och de däri förankrade “talangkärnorna”, är varje individ evigt och suveränt individuell i sin manifestation. Det är den enda verkliga och samtidigt heliga formen av “privategendom” som existerar i världsalltet. En “privategendom” som utgör frukten av våra egna ansträngningar och uppodlade vanor (och ovanor) genom inkarnationerna. Det kan inga genetiska manipulationer ta ifrån oss eller ändra på.

Det kommer nog också den biologiska vetenskapen en dag att inse. Men på vägen dit är det vissa erfarenheter som måste göras. Inte minst erfarenheter av obehaglig art. Det verkar sannolikt att den biologiska genmanipulationen öppnat en ny arena för erfarenhetsskapande av detta slag.

Källa: Dagens Nyheter 25/2 1997

Publicerad i tidskriften Ny Kultur nr. 1-1997

Dela inlägg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

eighteen − seven =