Psyke och immunförsvar

Vid en vetenskaplig konferens i Philadelphia i USA nyligen presenterades flera medicinska studier om sambandet mellan psyket och kroppens s.k. immunförsvar. Alla dessa studier pekar i samma riktning: det finns ett uppenbart samband mellan det psykiska allmäntillståndet och immunförsvarets effektivitet.

Exempel

I en studie jämfördes till exempel kvinnor som skilt sig eller separerat från sina män de senaste sex åren med gifta kvinnor. Alla fick svara på frågor och deras blod undersöktes med flera metoder som på olika sätt visar hur väl immunförsvaret fungerar. De resultat man kom fram till visar bl.a. att:

– Kvinnor som varit skilda eller separerade mindre än ett år hade sämre immunförsvar än gifta kvinnor.

– Bland dessa kvinnor hade de som fortfarande var starkt bundna till sina före detta män, antingen genom längtan eller ilska, ett ännu sämre immunförsvar än de som frigjort sig från sina män.

– Bland de gifta kvinnorna hade de som ansåg sig vara lyckligt gifta ett bättre immunförsvar än de som upplevde sina äktenskap som misslyckade.

I fem år framöver kommer man att fortsätta att regelbundet undersöka kvinnornas blod för att kunna se om och hur förändringar i deras liv påverkar immunförsvaret.

Andra studier i samma projekt visar till exempel att medicinstudenter får sämre immunförsvar när de hårdpluggar under examensperioder.

Att fruktan, oro eller rädsla också är en för immunförsvaret starkt nedbrytande kraft visas av resultaten från en annan undersökning, som omfattade 5000 homosexuella män (som frivilligt anmält sig att delta i studien). Dessa resultat visar nämligen att de som trodde att de var aids-smittade, men i verkligheten inte var det, hade ett sämre immunförsvar än de som faktiskt hade symtom på aids-infektion, men inte trodde sig vara drabbade.

Tankekraft och blodmagnetisering

För att mäta immunförsvarets styrka har man alltså använt sig av olika typer av blodprov, samtidigt som man genom frågor eller intervjuer skaffat sig upplysningar om försökspersonernas psykiska tillstånd och eventuella problem. Detta är intressant, inte minst i ljuset av vad Martinus skriver om relationen mellan kvaliteten på våra tankar och kvaliteten på vårt blod (se boken Bisättning, särskilt kapitel 43-48).

Tankar är, säger Martinus, en elektro-magnetisk strålkraft. Denna kraft fungerar bl.a. på det viset, förklarar han, att den “magnetiserar” eller “laddar” blodet i kroppen. Positiv tankekraft ger alltså blodet en positiv “magnetisering” eller “laddning”, medan negativ tankekraft ger en motsvarande negativ ” magnetisering “eller “laddning” av blodet. Blodets kvalitet står och faller alltså med våra tankars kvalitet.

Nu är det ju så att vi också har något som kallas för “blodomloppet” i vår organism. Det är ett kretslopp som för blodet runt i alla kroppens delar och organ. Om blodet nu genom våra tankar blivit positivt “magnetiserat”, så betyder det att alla våra organ – genom blodomloppet – tillförs livskraft och hälsa. Men om blodet är negativt “magnetiserat” kommer alltså blodomloppet istället att transportera runt en hälso- och livsnedbrytande kraft – en “dödskraft” kan man faktiskt säga – till kroppens samtliga organ och celler. Och här står vi alltså vid den djupaste orsaken till en mängd både fysiska och psykiska sjukdomar och lidanden. Alla former av ohälsa och lidanden – även de som vi idag uppfattar som enbart fysiska – har alltså sin djupaste grund i individens tänkande.

Vårt kosmiska ansvar

För alla oss som inte är precis kärnfriska kan det ju tyckas vara en nedslående tanke. Vi har ju en viss benägenhet att vilja söka orsakerna till våra problem och svårigheter utanför oss själva och vårt eget medvetande. Men det är bara vid en ytlig betraktelse som insikten om vårt eget kosmiska ansvar för vår nuvarande livssituation (på till exempel hälsans område) kan förefalla nedslående. Det är ju nämligen just denna insikt som också gör det möjligt för oss att ta i tu med att förändra situationen på ett konstruktivt sätt. Lika väl som vi kan skapa ohälsa genom felaktiga eller osunda tankeklimat, kan vi ju skapa hälsa och välbefinnande genom användandet av de rätta, harmoni- och kärleksbefrämjande, tankeklimaten. Allt beror således på oss själva. Är inte den tanken oändligt mer hoppingivande och förtröstansfull än tanken på att människans hälsa och hela livssituation dikteras av krafter och omständigheter, som hon själv har inget eller endast ringa inflytande över? Om det förhåller sig så är ju människan, likt ett rö för vinden, hopplöst utlämnad åt nyckfulla och övermäktiga krafters spel. Vem kan i längden leva med en så hotfull världsbild som sitt livsfundament?

Med insikten om vårt eget kosmiska ansvar följer alltså också möjligheten till förändring. Men det gäller bara att inse att all förändring tar tid. I många fall är våra negativa tankemönster och reaktioner djupt präglade anlag eller automatfunktioner, som vi uppodlat under åtskilliga inkarnationer. Och just därför att dessa negativa beteenden och reaktioner utlöses mer eller mindre automatiskt i olika situationer, så förmår vi inte upplösa dem enbart med viljans hjälp – hur god vår vilja än är. De mentala automatfunktionerna befinner sig nämligen i ett “medvetandeskikt” dit de dagsmedvetna viljekrafterna inte når.

Men gradvis kan dessa automatfunktioner nedbrytas och upplösas genom att vi börjar bygga upp nya automatfunktioner eller anlag av motsatt natur. Då kommer till sist ”ogräset” i vår mentalitet att dö i brist på näring. Och i samma mån som det sker kommer hälsans, fredens och kärlekens blommor att upplysa och försköna vår mentala “trädgård”.

Källa: Dagens Nyheter 1986-05-29

Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 11-1986.

Dela inlägg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

two × 1 =