Samvetsnoteringar

Jordmänniskan kan ha en utmärkt vilja till att vilja känna det bästa för allt och alla, men gång på gång finner hon att hon ej förmår praktisera sin önskan. Och för varje gång som det således råder disharmoni mellan den goda viljan och praktiserandet, uppstår i väsendets medvetande den reaktion som vi kallar ”samvetskval”. Samvetskvalet är alltså en fundamental bekräftelse på att allkärlekskänslan är en organisk produkt, ett utvecklingsresultat och inte blott och bart en viljeakt.” (Martinus: Livets Bog del 5, stycke 1724)

”VAD JAG HAR GJORT – VAD JAG ÄR SKYLDIG”

Det var den något udda och oväntade rubrik eller överskrift som Stockholmspolisen fann i en anteckningsbok hemma hos en ung rånare som man grep i samband med ett rån på en skobutik i Stockholm. I denna anteckningsbok hade rånaren själv noga antecknat inte mindre än 62 olika brott. Och inte nog med att han antecknat vad han gjort sig skyldig till – han hade också lika noga i anslutning till varje brottsbeskrivning skrivit ner ett löfte om att be sina brottsoffer om ursäkt och gottgöra dem. Under den ovan nämnda rubriken kunde man där i prydliga rader exempelvis läsa:

”Gjorde inbrott i Nytorpsskolan – Be om ursäkt och ersätta skolan.”

”Slog rakad kille i Aspudden – Be om ursäkt och betala skadestånd till honom!”

”Rånade 7-Eleven-butiken Hornstull – Betala tillbaka, be om ursäkt och betala skadestånd!”

”Snodde pengar ur en handväska på morsans fest – Be om ursäkt och betala tillbaka!”

”Slogs i Tyresö på studentfest – Be om ursäkt!”

”Rånade Sko-Bell – Be om ursäkt till kassörskan och betala tillbaks!”

Rånaren själv har i polisens förhör med honom inte gett någon som helst förklaring till sina anteckningar om brotten. Men bredvid varje brottsnotering bad han alltså om ursäkt och lovade bot och bättring, och i detta är vi nog fler som kan känna igen oss, även om vi kanske inte (i denna inkarnation!) rånat och misshandlat våra medmänniskor. Eller som Paulus sa ”det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, gör jag”.

Denna sinneskonflikt är ju jordmänniskans särmärke, som ”sårad flykting mellan två riken”. Både det riktiga djuret och den riktiga människan är ”samvetslösa” i ordets bokstavliga betydelse, eftersom de bägge saknar den inre eller själsliga konflikt som är bakgrunden eller orsaken till uppkomsten av de fenomen vi kallar ”samvete” och ”samvetskval”.

Jordmänniskans förmåga att känna ”skuld” (alltså att inför sig själv, som den unge rånaren i rubriken i sin anteckningsbok, formulera frågan ”vad jag är skyldig?”) eller ”samvetskval” är alltså betingad av att hon i sitt inre inte längre är i harmoni med sin djuriska självbevarelsedrift, samtidigt som samma självbevarelsedrifts automatik sedan årmiljoner är så starkt inpräglad i henne som det Martinus kallar ”C-vetande” eller automatfunktion, att hon gång på gång, liksom Paulus, nödgas konstatera att ” det onda som jag inte vill, gör jag”. Men samvetskvalet eller den skuldkänsla som detta ger upphov till är alltså den inre röst som visar oss vägen mot ett tillstånd där vi inte längre kommer att utlösa handlingar som föranleder själsliga kval eller konflikter. ”Skulden kröner oss som människor”, som filosofen och författaren Martin Buber har uttryckt det, dvs den avslöjar att djuret i jordmänniskans gestalt är på väg att bli ett annat väsen eller en ”riktig människa”, som Martinus kallar det.

Men för att detta sant mänskliga beteende och uppträdande ska kunna bli till ”C-vetande” eller automatfunktion måste det också, liksom varje förmåga eller talang, först genomleva mindre fullkomliga stadier som det Martinus kallar ”A-vetande” och ”B-vetande”. Och där kan man väl se vår unge rånares ovan nämnda anteckningsbok som ett ”A-vetande-stadium” i den processen, dvs det stadium då individen börjar få nya dagsmedvetna ideal och önskningar, som dock ännu inte blivit omsatt till praktiskt handlande.

I den amerikanska TV-serien “My name is Earl” – som enligt vissa spekulationer ev. kan ha inspirerat tillkomsten av den stockholmske rånarens anteckningsbok – ser vi hur ett sådant ”A-vetande” också så småningom leder vidare till ett ”B-vetande-stadium”, dvs ett stadium där individen också börjar försöka praktisera eller öva sina nya ideal som dagsmedvetet handlande och uppträdande. TV-seriens huvudperson Earl, som länge levt ett liv vid sidan om lagen, bestämmer sig en dag för att göra bot. Han skriver en lista på alla som han måste be om ursäkt och gottgöra – och till skillnad från den unge Stockholmsrånaren börjar han också bocka av sin lista, dvs att i praktiken gottgöra dem han tidigare förbrutit sig emot.

Men det är alltså nästa steg på den långa vandringen fram mot det tillstånd där inga skuldkänslor och samvetskval längre kommer att tynga och plåga oss. Och på den resan kan det vara värt att komma ihåg att ”ett gott samvete står ofta i skuld till dåligt samvete”, som den danske filosofen Frithiof Brandt en gång skrev…

Källa: Metro 2007-10-20

Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 8-2008.

Se ev. också artikeln Normer och samvete

Dela inlägg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

three × 1 =