Fråga om evolutionsvägar

Fråga: En lite rolig version av den klassiska evolutionsbilden kan man få om man kikar på en av reklamvideorna för Red Bull: https://www.youtube.com/watch?v=uINe6afOSi0

Men kikar man sedan på de traditionella “evolutionsträden” så inser man snart att det endast är ett fåtal grenar som naturligt kan leda vidare mot något som liknar dagens jordmänniskor. Ska man då tolka detta som att varelserna längs dessa grenar istället inkarnerar på andra planeter där de bättre “passar in”? Skulle vara mycket intressant att höra dina tankar om detta!

Svar: Somliga gör nog det. Alltså inkarnerar på andra planeter. Martinus skriver ju t.ex. om att jordklotet inte är insekternas “hemklot”, utan att de är mer att betrakta som “gäster” här (se Livets Bog, del 1, stycke 285 https://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=51&stk=285 och hans förklaring till symbol nr 29 i Den eviga världsbilden, del 3. Se ev. den kortfattade förklaringen till den som finns på länken https://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-29/)

I förklaringen till den symbolen skriver han bl.a. följande:

Förutom jordmänsklighetens kosmiska livsbana finns det också andra sådana kosmiska livsbanor på jorden. Till dessa hör som nämnts bland annat de olika insektsarterna och andra väsensarter, av vilka en del redan har nått fram till att uppfylla vissa jordmänskliga, mentala utvecklingsstadier och formar samhällsförhållanden som höjer sig över vissa primitiva jordmänniskosamhällen. Likaså kommer många fiskarter eller havsdjur som nu finns i djupet, att nå människostadiet längs andra kosmiska banor än den som jordmänskligheten befinner sig på. (Den eviga världsbilden, del 3, stycke 29.5).

Jag föreställer mig att de väsen som tillhör dessa andra utvecklingsbanor inte kommer att utvecklas till färdiga människor här på vår planet. I min artikel Intelligensutveckling – hos människor och djur skriver jag bl.a. följande om det:

”Människor” i andra utvecklingsbanor

Fåglar tillhör ju – liksom t.ex. insekter – en annan ”kosmisk utvecklingsbana” än det vi gör (se t.ex. Livets Bog del 1 stycke 285). Det betyder ju att de kommer att nå människostadiet – mentalt och moraliskt – i sin egen organismprincip. En ”människa” behöver inte nödvändigtvis gå på två ben. Hon kan – kosmiskt sett – se ut på ett oändligt antal varierande sätt. Beteckningen ”människa” avser i denna mening nämligen inte yttre eller fysiska egenskaper (i det avseendet är det ju för övrigt inte mycket som skiljer oss från många andra däggdjur). Och Martinus menar att det redan i dag på vårt klot finns ”jordmänniskor” som går på fler än två ben. Men de är så små och ser så annorlunda ut att det inte är helt lätt för oss att igenkänna dem som våra ”likar” utvecklingsmässigt sett. Men vi kan inte undgå att imponeras  av deras samhällsbyggarkonst när vi t.ex. studerar den komplexa strukturen i en myrstack eller i termiternas gigantiska ”skyskrapor” på sydligare kontinenters savanner.

Nu har forskarna också upptäckt att det finns myrsamhällen som sträcker sig långt utöver eller bortom den egna stackens fysiska gränser. Det största ”myrimperium” som hittills upptäckts sträcker sig över 6 000 kilometer genom en stor del av Sydeuropa från Italien till Portugal! Ett myrornas eget ”romarrike” som består av många miljarder individer.

Danska, franska och schweiziska forskare menar sig ha bevisat att det verkligen rör sig om ett enda samhälle. De har nämligen parat ihop myror från olika delar av den väldiga kolonin och konstaterat att det inte finns någon aggressivitet mellan dem. Dessa myror börjar i stället – till skillnad från de flesta andra myror från olika stackar – genast samarbeta, vilket ses som ett tecken eller bevis på att det är individer från samma samhälle eller koloni.

Dessa myror tillhör sorten argentinsk myra och har sannolikt kommit till Europa som fripassagerare på importerade växter. Myran dominerar nu insektsfaunan i de berörda länderna i Sydeuropa. Också alltså ett exempel på en djurart som på ett begåvat sätt förstått att utnyttja eller dra fördel av de kommunikationsmedel som den mänskliga intelligensen skapat… Men eftersom jorden är ett klot där däggdjuren – i kraft av i första hand sin fysiska storlek – har ”herraväldet”, så kan detta inte vara ett verkligt ”hemklot” för insekterna. Ett ”insektsklot” måste alltså vara ett klot där insekterna är den främsta och dominerande livsformen, och där de kan utvecklas till färdiga människor i sin organismform.

Som jag förstår eller tolkar Martinus är det alltså bara ett begränsat avsnitt av sin utveckling från djur till människa som insekterna kan gå igenom här på vårt klot. Men uppenbarligen finns det också inom detta begränsade avsnitt vissa utvecklingsskillnader. Om man t.ex. jämför dessa argentinska myror eller varför inte de s.k. ”vävarmyrorna” – som bygger komplicerade samhällen med en avancerad form av ”jordbruk” (bl.a. svampodlingar och ”boskapsskötsel” av bladlöss som de vårdar och ”mjölkar” ungefär som vi mjölkar kor) – med exempelvis små ”svartmyror” som lever i enkla jordhålor under stenar och dylikt, så verkar det onekligen vara en viss skillnad i utvecklingsnivå. Kanske ungefär samma skillnad som mellan ”grottmänniskans” och den jordbrukande människans?

På vår utvecklingsresa har vi alltså sällskap av medresenärer som är på väg mot samma resmål som vi – om än ibland längs andra vägar eller ”kosmiska utvecklingsbanor”. En vacker dag när vi inte bara har tillgång till en utvecklad intelligens, utan också en utvecklad kärleksförmåga och – i kraft därav – en kosmisk klarsyn, kommer begreppet ”gränslös underhållning” att få en helt ny dimension eller innebörd. Då kan vi nämligen kommunicera och underhålla varandra obehindrat över alla gränser. Att vi vandrat längs olika vägar eller banor för att komma till vår gemensamma destinationsort blir då inte en faktor som separerar oss åt utan tvärtom en källa till ömsesidig glädje och välsignelse. En praktiskt taget outsinlig källa till att berika, inspirera och glädja eller kort sagt underhålla varandra i den sanna kosmiska ”gränslöshetens” anda och tillvaro (https://www.kosmiskresenar.se/essaer/intelligensutveckling-hos-manniskor-och-djur/)