Armageddon, domedag och ragnarök

Fråga: När sa Martinus att ”Armageddon” skulle äga rum?

Svar: Tack för din fråga! Jag vill först nämna att Martinus, såvitt jag vet, inte har använt termen ”Armageddon” eller ”Harmagedon”, som det också kallas (se faktaruta nedan). Han använder däremot den bibliska termen ”Domedag” och den fornnordiska ”Ragnarök”. I sitt 89-årstal, som publicerats som en artikel i Kosmos med titeln Kristi återkomst – hjälparens ankomst, säger han:

Det kommer ett stort ragnarök, och det vill säga nu kommer vedergällningarna. Människorna skall komma att få se, att detta ragnarök ger en bekräftelse på den helige ande. Det skall visa att försvar är mänsklighetens största gissel. Människorna har trott att de kunde rädda sig med försvar, och de har tävlats om att göra försvaret så ondskefullt, så plågsamt, så djävulskt och så ödeläggande som möjligt. Det kan man inte förebrå dem, det är ju med i deras natur. Men det har blivit deras värsta gissel, och det skulle det bli. Nu har det kommit dithän, att det skall komma till en utlösning, ett ragnarök. Det har redan börjat med de förra världskrigen, och det kommer att fortsätta. Jag vet inte när det kommer, men jag har hela tiden haft den uppfattningen att det nog kanske skulle komma vid sekelskiftet, men det kan ju komma tidigare och det kan också komma senare. Då skall det komma att bli många våldsamma och starka utbrott och mycken utplåning. Men från det gudomliga medvetandet sätts det också igång mycket stora krafter för att hjälpa människorna.  (Kosmos nr. 7/2008).

Angående tidpunkten då detta skulle ske sa Martinus också enligt ett rådsmötesreferat från den 27 november 1979:

Jag har alltid haft den uppfattningen att det kommer att ske runt sekelskiftet. Lite tidigare – kanske lite senare – snarare lite senare. Jag menar att det fortfarande finns saker som skall ske innan dess.

Nu har sekelskiftet passerat, så det bekräftar ju Martinus antagande här om en något senare tidpunkt. Vi kan också se att det just nu är en väldig fart på utvecklingen av “domedagen” eller “ragnarök” hän emot en kulmination. Här ska det också påpekas att Martinus menar att “domedagen” faktiskt började redan med första världskrigets utbrott 1914. Om det skriver han följande i artikeln Den andliga vetenskapens nödvändighet:

Men då nationalstaterna inte desto mindre sätter upp väldiga gränsspärrar, militär- och flottbaser, allt ödeläggande krigsuppbåd kring sina domäner, måste utvecklingen oundgängligen leda till en sprängning av sådana i “nationalistiska” försteningar isolerade “nationalstater”. Det är denna “nationalstaternas” sprängning som i särskild grad tog sin början i form av världskriget 1914. Och denna sprängning kommer inte att upphöra förrän det inte mer finns några isolerade “nationalstater”. Världskriget av 1914 har således inte upphört. Det existerar alltjämt och kommer att fortsätta sin drastiska, bloddrypande domedagsfärd över jorden, intill dess en på verklig hundraprocentigt “demokratisk” maktprincip baserad världsregering skapats. (Den andliga vetenskapens nödvändighet kapitel 17. Artikeln ingår i Kosmiska lektioner, del 4 ).

Martinus påpekar att de krig och den blodspillan som ännu återstår i vår värld, innan den blivit en verklig fredens boning, är kvardröjande effekter av “mörkrets kulmination” i vår utveckling. Och detta är helt naturligt och uttryck för livslagar som naturen också på andra sätt kan undervisa oss om.

Här gäller naturens lag också: ju starkare ljus, desto starkare skugga. Men ljuset kommer ju så småningom att komma så nära, att skuggsidan helt måste försvinna. Och det är nästan som om mörkersidan känner denna sin undergång närma sig, ja den har till och med redan börjat att utlösa sig i en slags dödskamp. (Den eviga världsbilden, del 4, stycke 44.3).

Men om vi inte hade den förklaringen eller det perspektivet på det som nu sker och kommer att ske i världen, skulle vi mycket lätt kunna få intrycket eller uppfattningen att det är världens undergång som står för dörren. Det är den risken eller fatala missbedömningen Martinus har velat göra oss immuna emot genom sin förklaring av att den nuvarande världsordningen står inför ett ”ragnarök”. Och det kommer vi nog en dag att vara honom mycket tacksam för.

 “Domedagen” är ju egentligen “visdomens dag”, som Martinus skriver, eftersom visdomen, kosmiskt sett, inte är något annat än den självupplevda kunskapen om mörkrets verkningar. Denna självupplevelse gör oss ödmjuka, medkännande och klarsynta, dvs den ger oss inte minst förmågan att se klart igenom våra egna illusioner. T.ex. illusionen att vi på något sätt är förmer eller mer värdefulla än någon annan. Och vilken illusion dominerar dagens världssituation och dess ledande makter mer än just den?

Avslutningsvis ett axplock av Martinus-citat om ”domedagens” mission:

Domedagens mission är att påminna människorna om den glömda kärleken till nästan. Att denna påminnelse måste vara av en så drastisk natur, blir mer och mer förståeligt när man gör sig klart att den teoretiska påminnelsen om detta ämne har upprepats varje vecka i århundraden från tusentals predikstolar världen över, samtidigt som ärliga reformatorer, profeter, evangelister, sektbildare och andra moralister i stort antal har försökt och alltjämt försöker vända världsmentaliteten mot nästakärleken, utan att på minsta sätt ha fått något som helst hämmande inflytande på den krigiska mordgalenskap som nu förbereds. Ingenting i världen befinner sig i en så kolossal uppblomstring som den moderna krigstekniken. Huvudproduktionen av all jordmänsklig skaparkraft och tekniska förmåga måste offras till förmån för folkens förkovran i att slå ihjäl varandra. Och härifrån låter mänskligheten sig inte rubbas genom någon som helst form av materiell eller religiös, teoretisk påverkan. Här krävs realistiska och starka erfarenheter. Gud måste tala direkt med varje enskild människa som ännu blint tror på svärdets makt. Detta tal är “domedag”.  (Domedag. Senast publicerad i Kosmos nr. 2/1999).

När nationerna, genom sin “förälskelse” i guldet eller andra ekonomiska fördelar, av glödande svartsjuka och självbevarelsedrift underminerar och dräper varandra, betyder detta “nationalismens” och därmed egoismens undergång. Denna undergång är i Bibeln uttryckt som “domens dag”, “den yttersta tiden”, “världens undergång”.

På “domens dag” döms “levande och döda”. Den “dom” som här kommer till användning är – visdomen. Visdomen utgörs av de erfarenheter som egoismens eller själviskhetens levnadslopp och undergång har skapat…

Med andra ord: domedagens dom visar, att livet inte endast är att älska och äga något enbart för sig själv, utan att det i själva verket måste levas på ett helt annat sätt än hittills.” (Logik, kapitel 32).

Den våldsamma ragnarök, som i vår tid går över jorden, skall nog skapa sådana fakta för väsendets uppfattningsförmåga, att det kan få vetskap om vad som är “gott” och vad som är “ont” och därefter inrikta sin vilja på denna vetskap. (Vad är sanning, kapitel 8).

Om än Martinus alltså inte använder begreppet ”Armageddon”, så har han beskrivit att vi nu står inför vad man skulle kunna kalla ett ”Karmageddon”. Mer om dess orsaker kan man läsa om i hans förklaring av symbolen Mänsklighetens karma (symbol 25 i Den eviga världsbilden, del 2).

Faktaruta om Harmagedon från svenska Wikipedia:

”Harmagedon (sannolikt hebreiska: “Megiddos berg”) på Jezreelslätten i norra Israel är enligt Uppenbarelseboken 16:16 i Nya Testamentet platsen där de världsliga kungarna under demoniskt ledarskap utkämpar den slutliga striden mot Guds krafter. Harmagedon förekommer bara en gång i Bibeln. Staden Megiddo låg vid ett pass längs en väg som förband Egypten och Syrien och staden valdes antagligen som platsen för slutstriden eftersom många strider utkämpats nära Megiddo på grund av dess strategiska läge.

Termen Harmagedon eller Armageddon har använts för att hänvisa till en överhängande katastrofal kamp mellan styrkor av gott och ont. Termen har också använts för att beskriva ett eventuellt kärnvapenkrig.

Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 4/2025.