Fråga1: Elektricitet, när elektroner susar fram med hög hastighet. Varför gör de det? Och är inte jorden en slags elektron? Är den på väg att tända ett ljus någonstans på himlen? Men elektricitet är också ett andligt fenomen. Vad är skillnaden mellan elektricitet som elektron eller ande?
Fråga 2: Genom historien har kvinnor inte varit lika krigiska som män, men har lidit oerhört mycket på grund av krig. Var ligger orsaken, kanske i andra spiraler?
Svar: Tack för dina frågor! Som svar på fråga 1 vill jag citera vad Martinus skriver i boken Bisättning:
Utan rörelse existerar det alltså inget tänkande, och utan tänkande ingen upplevelse av tillvaro. En evig stillhet, en evig död skulle råda i stället för liv. Världsalltet skulle vara ett evigt ”intet”. Men då detta är motsatsen till det faktiska förhållandet, är tanken alltså ovedersägligt identisk med rörelse. All rörelse i tillvaron, såsom molnens flykt, havets bränningar, klotens kretslopp, blodets ström i våra ådror, såväl som våra ord, handlingar och framträdanden, är alltså manifestation av tanke, eftersom ”tanke” endast är jagets förnimmelse av sin omgivande energi eller rörelse. När energin framträder som vibrationer eller vågor av en sådan natur, att den går direkt genom hjärnan och nervsystemet och därvid förnims som identisk med medvetandet, upplevs den som ”tanke”. När den däremot framträder i andra former, kan den endast upplevas indirekt eller som någonting utanför tankeorganen eller skilt från medvetandet, och framträder då för individen som ”rörelse”. ”Tanke” utgör alltså den innersta förnimmelsen av rörelse. ”Rörelse” utgör den yttersta konsekvensen av denna förnimmelse. (Bisättning, kapitel 44).
Det är korrekt att Martinus beskriver jorden och de andra planeterna som makrokosmiska elektroner, men om det betyder att den är på väg att tända ljus någonstans på himlen är inget som han skriver något om, men det är nog inte omöjligt. I vilket fall som helst är den på väg att bli en mental ljuskälla när den blir ett kosmiskt medvetet klot. Elektricitet är, som du skriver, ett andligt fenomen, ja, det är själva livskraften i universum eller som Martinus skriver:
I själva verket är alltså världsalltet en allomfattande elektrisk apparatur. Allt i denna apparatur försiggår med elektriciteten som den absolut enda och innersta kraftkällan. Elektriciteten är alltså kraftkällornas kraftkälla. Men då elektricitet är detsamma som ande, har vi här åter en bekräftelse på Bibelns ord om kraften bakom skapelsen: ”Guds ande svävade över vattnet.” (Livets Bog, del 6, stycke 2173).
Skillnaden mellan elektricitet som ande och som elektron är densamma som skillnaden mellan oss som andliga och som fysiskt inkarnerade varelser. Vi är alltid andliga varelser, men när vi är inkarnerade på det fysiska planet har vi också en fysisk kropp som dirigeras av vår ande.
Svar fråga 2. Att kvinnor inte har varit lika fysiskt krigiska som män är sant. Men kvinnor har i hög grad mentalt stått bakom och beundrat sina krigiska män och det ger också dem en krigisk karma. Till viss del kan det också handla om ”restkarma” från en tidigare spiral (när könsrollerna var ombytta) som du skriver.