Vad menar Martinus med kommunism?

En läsare har sänt oss följande fråga:

Kära redaktion 

Tack för senaste numret av Kosmos och dess spännande artiklar. 

Jag ser där att nr 2/2026 blir ett temanummer om kommunism. Jag har en fråga angående det. Som jag förstår det säger Martinus att länderna i framtiden kommer att bli kommunistiska. Men har vi inte redan provat det, t.ex i det forna Sovjetunionen? Det fanns ju många problem förknippade med det, alltså all den ofrihet och censur som fanns där. Det fanns också problem med varubrist etc. De västeuropeiska länderna klarade sig ju generellt bättre.

Hur undviker vi att historien upprepar sig? Kan ni hjälpa mig att förstå det? 

Med vänlig hälsning och tack för en bra tidskrift

Svar: Tack så mycket för din fråga om vad Martinus menar med att vår framtid är kommunistisk! Det är mycket begripligt att det lätt kan missförstås, eftersom vad Martinus menar med det är något annat än den politiska ”kommunism” som vi hittills sett exempel på i världen. Kärnan i vad Martinus menar med begreppet kommunism framgår tydligt av detta citat från Livets Bog, del 4, stycke 1336:

Vägen till “kommunism” är uteslutande “utveckling”, ty “kommunism” är inte ett uppdiktat eller uppfunnet “politiskt system”, den är ett utvecklingssteg, i vilket “nästakärleken”, det vill här säga “gemenskapen”, “kollektiviteten” eller känslan av samhörighet är helig, är ett bud, ett livsvillkor. (Livets Bog, del 4, stycke 1336).

“Sovjetkommunismen” eller “bolsjevismen” är ett 1900-talsfenomen – ett fenomen som både föddes och dog under detta århundrade. Men drömmen om ett kommunistiskt eller klasslöst samhälle baserat på egendomsgemenskap (“kommunism” betyder gemensam) är betydligt äldre än så. För att finna kommunismens djupaste källor får vi gå cirka 2000 år tillbaka i tiden. Då levde nämligen en människa här på jorden vars hela väsen var en fysisk och praktisk demonstration av den sanna kommunismen. Han var, säger Martinus, “världens störste och förste kommunist” (Livets Bog, del 4, stycke 1333). Det kan vi se i sådana uttalanden som:

Det är saligare att giva än att taga. (Apostlagärningarna 20:35)

Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har. (Lukas 3:11)

Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för en rik att komma in i himmelriket. (Matteus 19:24, Markus 10:25, Lukas 18:25)

Det var alltså kommunismens frö som Kristus sådde bland människorna. I Apostlagärningarna i Nya Testamentet får vi t.ex. en bild av hur de första kristna levde i en kommunistisk egendomsgemenskap:

De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. (Apostlagärningarna 2:44-45)

Liksom inte allt som kallas ”kristendom” är sann kristendom, är inte allt som kallas ”kommunism” sann kommunism. Kommunism är därför inte en fråga om ett konstruerat politiskt system, utan en fråga om utveckling. En utveckling i ande och kärlek.  Man kan läsa om detta i Livets Bog, del 4, stycke 1333-1360 och i kapitel 4 av Livets Bog, del 1.

Mer om ämnet kan den intresserade också läsa i min essä Drömmen som brast? på min hemsida Kosmisk resenär på länken https://www.kosmiskresenar.se/essaer/drommen-som-brast-kommunismen-ar-dod-lever-kommunismen

Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 2/2026