“Tänkte precis på dig…”

Posted by on June 27, 2013 in Världen aktuellt | 1 comment

”Man är inte van att tanken genom koncentration allena och helt utan ord eller skrift kan överföras till ett annat väsen. Det finns det emellertid, som tidigare nämnts, åtskilliga exempel på och det skall bli fler, när människorna, speciellt forskarna, blir uppmärksamma på det.” (Martinus: ”Korrespondensen mellan det fysiska och det psykiska planet”. Kosmos nr. 4-1994)

Brukar du känna på dig vem som ringer innan du svarar? Du är inte ensam, visar en engelsk undersökning. Det är biologen och parapsykologen Rupert Sheldrake – mest känd för att han en gång lanserade teorin om formbildande eller ”morfogenetiska” fält för biologisk utveckling i sin bok “Mot en ny livsvetenskap” (1) – som har genomfört ett experiment under vetenskapligt kontrollerade former för att undersöka om det finns någon verklig substans i det fenomen som populärt brukar kallas ”telefontelepati”.

Sheldrake samlade 63 försökspersoner som alla fick ange namn och telefonnummer till fyra släktingar eller vänner. Dessa ringdes sedan slumpmässigt upp och ombads i sin tur ringa upp försökspersonerna som skulle ange vem de trodde ringde. Försökspersonerna svarade rätt i inte mindre än 45 procent av fallen (den statistiska sannolikheten att det skulle vara rätt var ju inte mer än 25 procent eller en på fyra), vilket enligt Sheldrake bevisar att det inte bara kan röra sig om den s.k. slumpens skördar.

Sheldrake gjorde också en liknande undersökning med e-post i stället för telefonsamtal och där blev resultatet detsamma. Han vill nu gå vidare med forskningen och göra samma typ av studie för sms, skriver nyhetssighten news.com (2).

Telepatiskt begåvade djur

Sheldrake, som ursprungligen är biolog och forskar vid det ansedda Cambridgeinstitutet i Storbritannien, har tidigare också presenterat uppseendeväckande forskningsresultat angående telepatisk kommunikation mellan husdjur och deras ägare. Först utförde han en experimentell studie på hundar och hundägare för att få svar på frågan om det ligger något i många hundägares erfarenhet att deras hund har en telepatisk förmåga att känna på sig när deras ägare ska komma hem. Och Sheldrakes undersökningar visar att det gör det!

Undersökningarna och deras resultat finns redovisade i bokform (3) och här vill jag bara nämna ett exempel på en sådan studie som visades i en TV-dokumentär om mentala förmågor hos djur.

Experimentet var arrangerat på det sättet att en av Sheldrakes medarbetare tog med sig hundägaren på en inte i förväg tidsbestämd biltur, samtidigt som försökspersonens hund lämnades i hemmet. Två videokameror – en som filmade hunden i hemmet och en som filmade hundägaren i bilen – följde och registrerade hela förloppet (också med exakta tidsangivelser). Efter ett antal timmar i bilen säger försöksledaren plötsligt till hundägaren: ”nu åker vi hem” (bilen befann sig då omkring 20-30 km från hemmet). Och i praktiskt taget samma sekund eller ögonblick registrerar videokameran i hemmet att hunden reser sig upp ur sitt viloläge och med förväntansfulla steg och viftande svans går till hemmets ytterdörr för att inta sin sedvanliga väntande sittposition invid dörren, där han troget sitter kvar tills ägaren kanske en halvtimme senare verkligen kommer hem. Det förefaller alltså som om hunden reagerade omedelbart på den tanke som formulerades i orden ”nu åker vi hem”…

Fenomenet N’kisi

I en artikel med titeln ”Fåglar använder hjärnan genialt” i tidskriften Illustrerad Vetenskap för en tid sedan kan man läsa följande om den fågelart som anses som den intelligentaste och mest språkbegåvade av alla världens fåglar (och kanske djur överhuvud taget):

”Den grå jakon är djurvärldens språkekvilibrist. Den kan bland annat hitta på nya ord, lära sig syntax, sätta in människoskapade ord i deras rätta sammanhang och till och med lära andra papegojor vad den själv har lärt sig.”  (4)

En grå jako vid namn Alex har exempelvis i många år imponerat på forskare i USA med både sin verbala och matematiska förmåga (han kan räkna rätt på olika antal föremål av t.ex. olika färger eller former som forskarna visar för honom). Men om Alex är imponerande – vad ska man då säga om hans artfrände N’kisi?

N’kisi är en grå jako som bor i New York och som har ett aktivt ordförråd på över 1000 engelska ord (som han kan använda på ett självständigt och kreativt sätt i olika situationer)! Hans kvinnliga ägare har från början lärt honom språket på samma kärleksfulla och lekfulla sätt som man lär ett litet barn att tala, och hon säger att han under sin uppväxt lärde sig i genomsnitt ett nytt ord om dagen. Men N’kisi visade sig snart inte bara vara en otroligt verbal begåvning. Hans ägare hade börjat misstänka att fågeln också måste var telepatiskt begåvad, eftersom hon ofta hade noterat att N’kisi verbalt gav uttryck för saker som hon gick och tänkte på. Om hon tänkte på mat, så började fågeln tala om mat etc. Ryktesvägen fick Rupert Sheldrake höra talas om den mycket speciella papegojan i New York och hans ägare, och han tänkte att det skulle vara ett intressant studieobjekt i hans forskning omkring telepatisk kommunikation mellan människa och husdjur.

Eftersom N’kisi – till skillnad från t.ex. en hund – har förmågan att verbalisera sina tankar beslutade Sheldrake att genomföra ett klassiskt telepatiexperiment – av samma art som forskare brukat göra med Uri Geller och andra psykiskt begåvade människor. N’kisi och hans ägare placerades i var sitt rum – med stängd dörr emellan, och sedan fick ägaren öppna i förväg förseglade kuvert innehållande olika bilder, som ägaren telepatiskt skulle försöka förmedla till sin fågel i rummet intill. Av totalt 71 sådana bilder i experimentet noterade N’kisi 23  s.k. “direkta träffar”, dvs helt korrekta svar (här får man ju också betänka att fågelns trots allt begränsade ordförråd antagligen sätter vissa gränser för hur mycket och hur exakt den verbalt kan svara på bilder som inte sällan föreställde tämligen komplicerade ting och sammanhang).

I samma TV-dokumentär, som det ovan nämnda telepatiexperimentet med en hund och hans ägare visades, visades också ett antal av de ”direkta träffar” som Sheldrake och hans medarbetare noterade i experimentet med N’kisi. Jag har här nedan gjort exakta avskrifter från en videoupptagning av denna TV-dokumentär för att visa vad fågeln sa på några av dessa ”direkta träffar” som visades i programmet, och som jag gärna vill delge er, eftersom jag tycker att dessa exempels ”beviskraft” var så övertygande och häpnadsväckande:

Exempel 1: Ett foto av en blomma.

N’kisi säger: “Du kan ta den, ta din blomma. Vi ses senare. Vi måste ta bilden, blomma. Du har bilden av blomman. Ta bilden, blomma. Hämta kamera. Ta bilder på blommor.”

Exempel 2: Ett foto av två halvnakna människokroppar på en badstrand.

N’kisi säger: “Titta på min vackra nakna kropp”.

Exempel 3: Ett foto av en man som talar i telefon.

N’kisi börjar med att härma telefonsignaler och säger sedan: “Vad gör han i telefonen?”

Exempel 4: Ett foto av en bilförare som sticker ut huvudet genom bilrutan.

N’kisi säger: “Du sticker ut huvudet. Försiktigt du måste sticka ut huvudet”.

Exempel 5: Ett foto av ett par som kramas.

N’kisi säger: “Det är en kram”.

Ja, vad säger man? Det är nästan så att man – till skillnad från N’kisi alltså – blir stum…(5)

I samma TV-dokumentär berättade den berömda primatologen Jane Goodall om sitt första möte med N’kisi hemma hos hans ägare i New York. N’kisi hade bara sett en videofilm och några fotografier av Goodall – i sällskap med schimpanser – tidigare. Men enligt Goodall kände han uppenbarligen igen henne från dessa bilder för det första han sa till henne var ”got a chimp?” (”har du en schimpans?”). Enligt ägaren hade han aldrig använt ordet ”chimp” tidigare. I TV-dokumentären hade man också filmat när Goodall på nytt kom på hembesök till N’kisi och hans ägare. Denna gång inledde N’kisi med att fråga Goodall ”got your toy?” (”har du din leksak?”). När Goodall frågade ”which toy?” (“vilken leksak?”) svarade fågeln med att härma schimpansens speciella läte. ”Exakt så låter dom” var Goodalls kommentar i filmen. Och hon, om någon, borde ju veta efter 40 års schimpansstudier…

Tankebilder

I kapitel 6 i Livets Bog del 1 skriver Martinus om att vår utveckling från djur till människa innebär ett gradvis ”förandligande”, som redan hos det vanliga djuret börjar med skapandet av ”tankebilder” i dess medvetande, som i sin tur ligger till grund för djurets och den blivande människans ständigt vidgade ”igenkänningsförmåga” (6). Och det är utifrån denna ”igenkänningsförmåga” väsendet blir i stånd att orientera sig i tillvaron.

Dessa ”tankebilder” är, om än osynliga för det fysiska ögat, konkreta skapelser eller manifestationer i det Martinus kallar ”strålformig” eller andlig materia, och är därmed också ”materiella” skapelser med sinsemellan varierande former och figurer och tillgänglighet för förnimmelse för våra mer eller mindre mottagliga sinnen. I artikeln ”Korrespondensen mellan det fysiska och det psykiska planet” betonar Martinus att det är två faktorer som mer än något annat avgör eller bestämmer i vilken grad vår ”TV-mottagare”, dvs vår sinnesapparatur, är mottaglig eller inte för andras ”tankebilder”. Det är vår koncentrationsförmåga samt , sist men inte minst, vår kärleksförmåga. I det sammanhanget upplyser Martinus oss också om att ingen kärleksfull tanke eller bön är förgäves eller lika med ”spilld” energi, även om det kortsiktigt ibland kan förefalla så. Det tankebildsskapande och dito sändande, som är viktigt för oss att öva på och förkovra oss i på nuvarande stadium av vår livsvandring i och bort från den tunga fysiska materiens värld och bojor, formulerar Martinus på följande sätt i den ovan nämnda artikeln:

”Varenda kärleksfull tanke som sänds från ett väsen till ett annat, var de båda väsendena än befinner sig, kommer att gå in i det andra väsendets aura, och när väsendet kommer på våglängd med den överförda tankekoncentrationen, kommer den att glida in i dess dagsmedvetna upplevelse. Och det blir alltid en förstärkning av tanken på ett annat väsen om den förenas med en tankekoncentration på Gudomen.” (7)

Noter:

1) Se Søren Hahns artikel ”Sheldrakes fält – existerar de?” i Kosmos nr.1-1990.

2) Aftonbladet 2006-09-06. På Sheldrakes egen webbsida på Internet kan man också på länken http://www.sheldrake.org/D&C/controversies/telepathy_Times060907.html läsa hans egen artikel ”Gosh, I was just thinking about you” publicerad i tidningen The Times 2006-09-07.

3) Bokens titel är “Dogs That Know When Their Owners Are Coming Home: And Other Unexplained Powers of Animals: An Investigation.” (Se ev. Sheldrakes webbsida länk http://www.sheldrake.org/B&R/booksuk).

4) Illustrerad Vetenskap nr. 16-2005. Se ev. också min artikel ”Intelligensutveckling – hos människor och djur” i Kosmos nr. 9-10- 2004 (http://www.kosmiskresenar.se/essaer/intelligensutveckling-hos-manniskor-och-djur/) angående vetenskaplig forskning på intelligensförmågor hos fåglar i allmänhet och grå jako i synnerhet.

5) Mer om N’kisi och experimenten med honom kan läsas på Internet på länken http://www.sheldrake.org/nkisi OBS se också min kommentar nedan med videolänken där.

6)   Se Livets Bog del 1 stycke 186-87  http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=51&stk=186

7) ”Korrespondensen mellan det fysiska och det psykiska planet”. Kosmos nr. 5-2006.

Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 2-2007.

Dela inlägg

1 Comment

  1. På länken https://www.youtube.com/watch?v=2UX4d2nb7yU kan man se och höra Rupert Sheldrake berätta om det i artikeln ovan omtalade telepatiexperimentet med papegojan N’kisi, och också se en del av videofilmen från experimenttillfället, som visar just de fem direkta eller exakta ”träffar” som nämns i artikeln.

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

1 × two =

Visa
Dölj