Hur kan vi lära av våra lidandeerfarenheter när vi inte kan minnas dem från ett liv till ett annat?

Följande Martinus-citat tycker jag ger svaret på den frågan i koncentrat:

Under det att intelligensen kan utvecklas genom erfarenhet och undervisning, kan humaniteten inte utvecklas genom undervisning. Den kan enbart utvecklas genom lidandeserfarenheter. Alla sjukdomar, olyckliga öden eller upplevelser, sorger, bekymmer o.s.v. som väsendet har gått igenom i tidigare liv, har till det nuvarande livet lämnat kvar ett omedvetet minne av dessa upplevelser. Detta betyder att väsendet alls inte förnimmer det som minne. Rent fysiskt, hjärnmässigt kan det naturligtvis inte alls komma ihåg något från sina tidigare liv. Alla erfarenheter av smärta eller lidande blir på det andliga eller psykiska planet ombildade till en förmåga att i väsendets medvetande skapa inte bara en rent intelligensmässig utan också en känslomässig eller själslig bild i dess innersta “själv” av de lidanden det ser att dess nästa mer eller mindre plågas av. Då väsendet sålunda med denna förmågas utveckling inte bara rent hjärnmässigt eller teoretiskt utan också i sin egen känsloförmåga kan förnimma sin nästas lidande och bli lika medvetet i detta som i sitt eget eventuella lidande, skapar denna förmåga en lust hos väsendet att hjälpa sin nästa ut ur hans lidande eller nöd. Det är denna förmåga som gör att vi kan känna medlidande med andra väsen som befinner sig i olyckliga tillstånd. Om en människa ännu bara är så pass utvecklad att hon kan begripa sin nästas lidande med hjärnan men inte med hjärtat, d.v.s. med sin humana känsloförmåga, så känner hon inte alls något behov av att hjälpa sin beträngda nästa. Här är de sympatiska anlagen alltjämt så begränsade att de i verkligheten endast kan utlösa den rent parningsmässiga sympatin till äktenskapspartner, avkomma och familj. (Livets Bog, del 7, stycke 2408 http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=57&stk=2408).

Se även stycke 321 i Livets Bog, del 2, som också handlar om detta och om varför det faktiskt är ett skydd eller en välsignelse för oss på vårt nuvarande utvecklingsstadium att vi inte dagsmedvetet kan minnas allt elände och alla plågor vi varit igenom i tidigare liv http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=52&stk=321

Dela inlägg

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Visa
Dölj