Var kom vattnet ifrån?

Var kom vattnet på jorden ifrån? En populär teori har ju varit att jorden i solsystemets barndom bombarderades av vattenbärande kometer, men nu anser sig forskarna ha fått bevis för att det i jordens inre – i inkapslad form i ett mineral som lystrar till namnet ringwoodite – finns ett enormt vattenmagasin, som tros innehålla omkring tre gånger så mycket vatten som oceanerna uppe på klotytan, och nu lanseras därför en ny teori eller hypotes som går ut på att det vatten som idag fyller våra oceaner uppe på jordytan också ursprungligen kommer från detta planetens eget inre “vattenmagasin”. Se t.ex. denna artikel och detta videoklipp.

Detta är intressant, eftersom det ju också styrker teorin om att jorden är en levande organism i princip analog med vår egen. Vårt blod bildas ju också “inkapslat” i ett mineral eller det vi kallar benmärgen, och enligt Martinus är ju vattnet jordorganismens “blod” (en annan intressant parallell i det sammanhanget är ju att människans blod innehåller samma saltkoncentration och samma halter av övriga mineraler och spårämnen som havsvattnet).

Ringwooditezonen

Illustration av den vattenfyllda Ringwoodite-zonen på 410 till 660 kilometers djup under jordytan. (© Kathy Mather)

Martinus beskriver också vattnets tillkomsthistoria på vårt klot som en inre process och en gradvis förvandling till den livgivande vätska den idag utgör. Citat:

“Denna solkropp blir mer och mer avkyld på grund av ”känsloenergin” och börjar att få detaljer i kraft av ”instinktenergin”. Det uppstod atmosfär kring detta klot. Luft och vatten uppstår. Dessa företeelser är ännu giftiga eller oägnade för högre medvetenhetsliv, men efter hand övervinner de levande väsendenas ”instinktenergi” eller kosmiska ”C-vetande” alla generande detaljer. De giftiga företeelserna avskiljes, och det kristallklara vattnet uppstår, vilket senare skulle betyda livsrum för de allra första formerna för det dagsmedvetna livets inträngande på jordklotet. Det kosmiska ” C-vetandet” eller ”instinktfunktionen” bryter fram ännu starkare. Kristalliseringen börjar, mineralriket uppstår, därefter växtriket”. (Artikelsamling I, Den mentala treenigheten stycke 20.2

Av detta citat kan man utläsa att luft och vatten uppstod mycket tidigt i jordens avkylningsprocess, ja redan innan kristalliseringen och mineralriket formades, men på detta tidiga stadium var de delvis giftiga och inte ägnade för att vara medium för ett högre medvetenhetsliv. Men däremot verkar vattnet och atmosfären, som framgår av det Martinus här skriver, under denna tidiga fas ha spelat en mycket viktig roll i klotets avkylningsprocess, som ju i sin tur var betingelsen för att ett högre medvetenhetsliv senare skulle kunna uppstå och utvecklas här.

Att vatten är en på många sätt märklig materia framgår av följande sammanställning som jag citerar från en text som Brage Norin (svensk doktor i teoretisk fysik) skrivit:

Vatten skapelsens underverk                                                                             

* Nästan alla vätskor blir lättare när temperaturen stiger. Vatten är ett utomordentligt märkligt undantag. Värms vatten från noll grader blir vattnet först tyngre! Vid +4 grader är vattnet som tyngst och sjunker till botten. Värms vattnet ytterligare blir det lättare och stiger till ytan. Denna otroliga egenskap hos vattnet stabiliserar temperaturen nära botten i alla hav och sjöar. Utan denna mirakelegenskap hos vattnet, hade nästan inga livsformer som existerar på jordens yta uppkommit.

* Nästan alla vätskor blir tyngre när de kyls ner och stelnar – övergår i fast form. Vatten är ett mycket märkligt undantag. Vatten som fryser till is blir lättare och flyter ovanpå (!) vattnet. Om inte isen flöt på vattnet hade liv på jorden inte existerat.

* Vatten har en fullständigt enastående förmåga att leda värme och att lagra värmeenergi. Dessa unika egenskaper gör att vattnet på jorden kan lagra väldiga mängder energi, trots att temperaturen bara varierar mellan noll och cirka 25 grader. Vattnet kan därigenom stabilisera hela jordens klimat – både i hav och på land. Vattnets förmåga att skapa ett stabilt klimat är avgörande för alla fantastiska variationer av liv som utvecklats på jorden .

* Vattnets ångbildning kräver en nästan ofattbar mängd energi. Ingen annan vätska kan mäta sig med vatten. Att förånga vatten är extremt energikrävande. Temperaturregleringen hos alla kallblodiga och varmblodiga djur, hade varit omöjlig utan denna egenskap hos vattnet. Krokodilen andas med öppen mun för att reglera temperaturen. Kängurun slickar sina framben för att de tunna blodkärlen ska kunna kyla ner kroppen när saliven förångas. Människan svettas. Vattnets unika förmåga att kyla när det förångas har haft stor betydelse för livets utveckling.

* Vattnets förångning skapar även regncykeln på jorden. Landmassorna duschas regelbundet av regn, som bildas av det förångade vattnet. Vid förångningen från de salta haven avskiljs saltet och nederbörden blir till sötvatten. Nästan allt liv som skapats på jorden är beroende av detta vatten – livets dryck. Vattnets förångning och ångans kondensation till nederbörd har  varit helt avgörande för nästan alla livsformer på land som utvecklats på vår planet”.

Förbindelseledet mellan den strålformiga och den fasta materien

I detta sammanhang är det också intressant att notera att Martinus i boken Bisättning skriver:

Om man tror att en organisk kropp genast efter döden berövas sina organiska, fysiskt medvetna mikroindivider, då är man offer för ett mycket stort misstag. Så länge det ännu finns fuktighet kvar i liket, finns där också organiskt, fysiskt medvetna mikroindivider (Bisättning kapitel 93. Min fetstilsmarkering).

Det är just klotkroppar Martinus skriver om i detta sammanhang (fast principen gäller givetvis också vår typ av kroppar). ”Fuktigheten” eller den flytande materieformen är alltså kosmiskt sett förbindelseledet mellan den strålformiga (andliga) och den fasta fysiska materien, eftersom vatten och en del andra vätskor har förmågan att leda elektricitet. Och medvetandet och livskraften är, som Martinus påvisar, av elektrisk natur. I en fysisk kropp som är helt förtorkad eller mineraliserad finns alltså inte längre något medium som kan leda eller fortplanta medvetandet och livskraften till den i sig ”döda” eller livlösa fasta fysiska materien. Det den biologiska vetenskapen kallar “liv” är ur den andliga vetenskapens perspektiv fysisk materia som är genomträngd eller “besatt” av strålformig eller andlig materia – med vattnet eller den flytande materieformen som mellanled eller förbindelselänk.

Fler vattenfyllda världar

En annan intressant ny upptäckt när det gäller klot i vårt solsystem som innehåller vattenoceaner är att nya forskningsrön tyder på att solsystemets största måne Ganymedes (som är en av Jupiters inre eller s.k. galileiska månar) har flera lager av stora vattenoceaner, som kan vara upp till 800 km djupa (!), under sin isiga yta, vilket skulle kunna innebära att denna måne – som är något mindre än planeten Mars – härbärgerar upp till 25 gånger så mycket vatten som Tellus gör! Se http://rt.com/news/156648-ganymede-moon-layered-oceans/

Det skulle, om det stämmer, betyda att Ganymedes också innehåller mer vatten än Saturnus-månen Titan (solsystemets näst största måne som är praktiskt taget lika stor som Ganymedes), som enligt forskarnas beräkningar i sin underjordiska globala vattenocean innehåller upp till 11 gånger så mycket vatten som vår egen planet gör, och därför tidigare troddes vara det mest vattenrika klotet i solsystemet (se denna länk). Ja, det är mycket vi och forskningen ännu inte förstår om de levande organismer vi kallar klot och planeter. Vi har ännu bara börjat skrapa lite uppe på ytan…

Ps. Rymdforskarnas favorithypotes när det gäller källan till vattnet på jorden har som sagt länge varit att det blivit transporterat hit av vattenbärande kometer. Därför har en av huvuduppgifterna för den europeiska rymdflygstyrelsen ESA:s egen kometsond Rosetta och dess kometlandare Philae, som nyligen landade på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko, varit att analysera kometens vatten för att se om det är av samma art som det vatten som fyller våra jordiska hav, floder och sjöar. Nu rapporterar dock ESA-forskarna i en artikel i tidskriften Science att deras analyser visar att så inte är fallet. Kometens vatten innehåller tre gånger så mycket av väteisotopen deuterium som vattnet på jorden, och därför konkluderar man att det inte kan vara ursprunget eller upphovet till vattnet på vår planet. Nu sätter en del av dessa forskare sitt hopp till vattenbärande asteroider istället som svar på gåtan var jordens vatten kommer ifrån. Men det har ju, som framgår av artikeln ovan, i år också gjorts ett annat spännande fynd som kanske kan ge lösningen på gåtan eller för att citera ett uttalande om detta fynd av professor Joseph Smyth vid University of Colorado:

– Det visar att vatten är en grundläggande del av jorden och inte har lagts till senare från kometer… Fyndet tyder på att vatten kanske kontrollerar jordens inre processer precis som det kontrollerar processerna på ytan, och att vattenplaneter som jorden kan vara vanliga i vår galax (http://www.bbc.com/news/science-environment-26553115).

Vattenmånar

Åtminstone dessa fyra Jupiter- och Saturnusmånar bär också på en vattenfylld interiör, menar planetforskarna idag. Man har också indikationer på att ytterligare några planeter, dvärgplaneter och månar i det yttre solsystemet är ”vattenbärare”. (Källa: NASA/JPL/Space Science Institute – © Ted Stryk).

Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 1-2015.

Se ev. också dessa artiklar som har med olika aspekter av utforskningen av vårt solsystem att göra:

http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/pluto-overraskar-forskarna/

http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/manen-var-en-gang-en-vat-varld/

http://www.kosmiskresenar.se/essaer/astrobiologi-och-varldsbild/

http://www.kosmiskresenar.se/essaer/gamla-greker-och-unga-klot-och-en-och-annan-dvarg/

http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/varmt-och-kallt-och-sott/

http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/mysterier-i-vintergatan-och-vart-solsystem/

http://www.kosmiskresenar.se/notiser/den-transpirerande-planeten/

http://www.kosmiskresenar.se/notiser/vi-lever-inuti-en-bubbla%e2%80%8f/

http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/det-rader-harmoni-i-solsystemet/

http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/nya-upptackter-vacker-nya-fragor/

http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/solsystemets-barnkammare-och-andra-gator/

http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/en-vandpunkt-i-rymdforskningen/

Seminariet “En kosmisk resa genom solsystemet” från våren 2012 finns också att se och avlyssna i två delar på Youtube på dessa länkar:

http://www.youtube.com/watch?v=XXWFt3BJcQE (del 1)

http://www.youtube.com/watch?v=5LHaAJGwT5I (del 2)

Dela inlägg

16 thoughts on “Var kom vattnet ifrån?”

  1. Tack Olav för intressant frågeställning om vattnets härkomst samt översikt över olika naturvetenskapliga teorier om den saken!

    Här lite egna amatörfunderingar i detta sammanhang: Du hänvisar ju på ett vackert sätt till Martinus episka andligvetenskapliga förklaring i Artikelsamling I av jordklotets uppkomst, inklusive vattnets, att det från början handlar om “en solkropp” (stål- och gasformig, likt vår nuvarande sol, kan man förmoda; min anmärkning) som mer och mer kyls av genom inverkan av känsloenergi, för att sedan under inverkan av instinktsenergi (kosmiskt C-vetande) övergå i allt mer detaljerad fysisk form, till att börja med mineralisk dito genom kristalliseringsprocesser (utifrån strålformig materia; min anmärkning). Att det är på detta stadium som jordklotet antar sin form och även en atmosfär bildas, som så småningom övergår till att bli klotets nuvarande atmosfär, luft.

    Vad jag vill komma fram till (understryka) är att “vatten” ju egentligen bara är en speciell form av mineralisk materia, förvisso med unika kemisk-fysikaliska egenskaper, som Brage Norin påpekar. Men när det gäller egenskapen av att vara mineralmateria, skiljer sig ju vatten inte från andra mineraler på jorden, utan är en av åtskilliga mineralisk-kemiska föreningar. Vi vet genom både Martinus och naturvetenskapen att alla ämnen förekommer i fyra fysiska förekomstformer eller stadier: strålformig, gasformig, som väska och i fast form. Det är, som jag har förstått saken, bara temperatur och yttre tryck som avgör i vilken form ett visst ämne i ett givet ögonblick befinner sig i. De flesta mineraler är i fast form vid det atmosfärstryck och den temperatur som råder på jordens yta (jordskorpan). Men kommer man längre ner i jordens inre, torde mineralerna övergå till att först bli halvflytande, sedan helt flytande och gasformiga, kanske även strålformiga, pga ökat tryck och temperatur. Vatten råkar vara ett mineral som mestadels är i flytande form, men även i fast form alternativt gasform, vid de temperaturer och tryckförhållanden som råder på jordytan.
    När det gäller “varifrån vattnet kommer”, menar jag att den frågan principiellt besvaras av Martinus, bland annat i det han anför i Artikelsamling I, artikel 20.2. Det vill säga att jordens och andra himlakroppars vatten har uppstått på samma sätt som all annan mineralmateria av olika slag på jorden, genom kristallisering från ett strålformigt tillstånd under inverkan av känsloenergi.

    Utifrån ovanstående fundering tillåter jag mig själv att i största vänlighet kritisera en lite detalj på första sidan i din blogg-/Kosmosartikel om vattnets härkomst. Du skriver “Av detta citat kan man utläsa att luft och vatten uppstod mycket tidigt i jordens avkylningsprocess, ja, redan innan kristalliseringen och mineralriket formades…”. Jag menar resonemanget här haltar utifrån att vatten som sagt är en del av det mineralrike som bildades först.

    Bästa hälsningar till er alla på Skarpbrunnavägen!

    Göran

    1. Tack Göran för intressant kommentar! Håller med det du skriver om att vattnet är en del av mineralmaterien och ur den aspekten kan man givetvis invända mot det jag skriver i den av dig citerade meningen. Men jag tror att när Martinus skriver om mineralriket och kristalliseringen i citatet som jag har med i artikeln, så syftar han på det mineralrike som vi ser på planeten i form av bergskristaller m.m. Han skriver ju nämligen:

      “De giftiga företeelserna avskiljes, och det kristallklara vattnet uppstår, vilket senare skulle betyda livsrum för de allra första formerna för det dagsmedvetna livets inträngande på jordklotet. Det kosmiska ” C-vetandet” eller ”instinktfunktionen” bryter fram ännu starkare. Kristalliseringen börjar, mineralriket uppstår, därefter växtriket”.”

      Här beskriver han ju att vattnet föregick den del av mineralrikets manifestation som vi ser i form av kristalliseringsprocesser på klotytan, och det förstår eller tolkar jag också så att vattnet var en nödvändig del i klotets avkylningsprocess från dess ursprungliga glödande “soltillstånd”, som du nämner. Så tolkar alltså jag hur processen gick till utifrån Martinus beskrivning i citatet ovan. Men i sak tror jag alltså att vi är eniga. Det är bara det att Martinus här skiljer på vattnet och det övriga mineral- eller kristallriket.

      1. Tack igen Olav för kloka synpunkter! Jo, så kan Martinus-stycket naturligtvis tolkas, att “det kistallklara vattnet” föregår kristalliseringen (av vanliga mineraler, bergarter). Men frågan är om man verkligen ska tolka honom så bokstavligt här, sett ur naturvetenskapligt perspektiv? Jag menar att även vattnet, i egenskap av att vara ett mineral, enligt Martinus synsätt, i något skede måste ha tillkommit genom en kristalliseringsprocess utifrån strålformig materia (där avkylande känsloenergi spelade roll). Det är kanske möjligt att kristalliseringen av vatten föregick kristalliseringen av annan mineralmateria, men varför denna turordning i så fall? Så länge jordklotet endast var ett “mineralrike”, fanns det ju inget biologiskt behov av vatten. Min ogrundade gissning är att all mineralmateria bidades ungefär samtidigt, och att vatten sedan fanns som en grundförutsättning när växtriket uppstod.

  2. Vi får kanske vänta tills vi själva blir “kosmiskt medvetna” för att kunna avge ett mer säkert svar på denna fråga 🙂 . Men man vet ju i alla fall att vatten spelar en roll i både de kristalliseringar vi ser i form av olika bergarter och de kristaller vi t.ex. just nu kan se dala ner från himlen i form av snöflingor. Sedan har förmodligen processerna skett delvis parallellt också, men uppenbarligen betonar Martinus ändå av någon anledning vattnets roll som “kristalliseringsfundament”, vilket kanske också har att göra med dess roll som medium för den strålformiga materien. Han menar ju att både mineralkristalliseringarnas och växtrikets yttre former och skönhet står i gäld till det “inåtvända” tillvaroplan han benämner “salighetsriket” (se ev. stycke 410-14 i LB 2 http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=52&stk=410). Det är i alla fall min bästa gissning så här långt… 🙂

  3. Ja, vi får ge oss till tåls. På några ställen i de stycken du refererar till omnämner Martinus faktiskt dels “is”, dels “vatten” som direkta exempel på mineralriket. I stycket 414 talar han om “klippan” som omvandlat solsken. Kanske inte långsökt att därför anse att “vatten” är detsamma?

  4. Som du säkert också känner till som flitig Martinusläsare, Göran, är det ju ibland så att Martinus i sina texter använder samma begrepp i både en vidare och i en mer begränsad betydelse, och jag tror att detta är ett exempel på just det. Jag har i alla fall svårt att se någon annan förklaring på innebörden av citatet från Artikelsamlingen än att han där faktiskt skiljer på vattnet och den fasta klotytans mineral- och kristallrike. Annars kan jag inte se någon poäng eller mening med att han delar upp dessa företeelser och deras manifestation eller framkomst på det sätt han gör i citatet. Om det finns någon annan som läser detta som kanske har någon annan tanke om det, är jag nyfiken på att få ta del av det (ibland blir man ju blind för andra tolkningar än sin egen).

  5. Olav, nu har jag noga läst stycket 20.1 i Artikelsamling 1, och måste ge dig rätt i att Martinus framställer händelsekedjan så som du säger, att “luft och vatten”, om än giftigt, är det första som uppstår näst efter att en atmosfär har bildats, när “solkroppen” kyls av av den tilltagande köldenergin, för att i form av ett klot börja “få detaljer”. Kan det möjligen vara så att den nämnda först bildade “atmosfären” som omger det nyfödda klotet sedan är den direkta orsaken till att den giftiga “luften och vattet” uppstår? Nämnda första atmosfär måste ju rimligen också vara av mineralrikeskaraktär, varur kanske luft och vatten föds? Varpå sedan så småningom vattnet och luften renas, under det att instinktsfunktionen tilltar, vilket bäddar för att – först nu – kristalliseringen av det egentliga mineralriket (fasta bergarter) inträffar, och sedan att växtriket uppstår. Om turordningen stämmer, skulle alltså vattnet bildas före de fasta bergarterna. Jag kan se evolutionslogiken i det hela, om vattnet och luften är ett resultat av den första primitiva atmosfären. Man kan vidare notera att Martinus skriver: “Luft och vatten UPPSTÅR.” [Mina versaler]. Att något uppstår, tolkar jag som att det tillkommer på plats, inte tillförs utifrån.

    1. Ja, ungefär så uppfattar jag också evolutionsförloppet, fast jag undrar lite över din distinktion mellan begreppen “atmosfär” och “luft”? Jag uppfattar dessa begrepp som synonymer, vilket de också är enligt synonymordboken. Men det är klart att man talar ju också om t.ex. “andlig atmosfär” och då är man ju inne på den andliga eller strålformiga materiens område. Men atmosfär eller luft omkring ett klot uppfattar jag alltså som två ord för samma sak. Apropå det finns det ju idag också en debatt i naturvetenskapliga kretsar om klotets biologiska liv startade i havet – som ju hittills varit allmänt vedertaget inom naturvetenskapen – eller kanske i atmosfären (jag har skrivit en del om det i artikeln som kan läsas på länken http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/mysterier-i-vintergatan-och-vart-solsystem/ – se texten under mellanrubriken “Var började evolutionen?”). Det korrekta svaret på den frågan är kanske inte antingen-eller utan både-och?

  6. Olav, bra att vi “nått konsensus” när det gäller det sannolika evolutionsförloppet. När det gäller distinktionen mellan atmosfär och luft, menar jag att “atmosfär” är ett vidare och mera vetenskapligt begrepp än “luft”, som för mig mera innebär “något man kan andas”. Den atmosfär som fanns i begynnelsen, var med det synsättet inte “luft”, även om Martinus inte gör någon åtskillnad. Här Svensk ordboks definition av luft: “en blandning av huvudsakligen syre och kväve som omger jorden och är en förutsättning för organiskt liv.” (Definitionen haltar dock, eftersom det finns organiskt liv som inte är syreberoende, tex. s.k. anaeroba bakterier, och även sannolikt de flesta mikrokosmiska livsformer under cell- eller cellorganellnivå). Men som sagt, Martinus använder begreppet luft synonymt med atmosfär. Han var ju inte naturvetenskapsman. Han talar t.ex. om förekomst av giftig luft i ett visst skede, innan organiskt liv fanns.

    Det anses ju att jordens tidiga atmosfär hade en helt annan sammansättning är dagens. Så här skriver Wikipedia om den saken: “Jordens forntida atmosfär anses varit lik Venus atmosfär, som nästan enbart består av koldioxid. […] Först en bit in i tidsåldern prekambrium blev atmosfären syresatt. Det är alger och växter som genererar syret. Halten av syre har varierat i atmosfären, under tidsåldern jura var syrehalten så hög som 35%. […] Jordens gravitationskraft är så stor att atmosfären hållits kvar, medan Mars, som är en mindre planet än jorden, har förlorat stora delar av sin atmosfär. De ännu mindre himlakropparna månen och Merkurius har förlorat all sin atmosfär.

    Därför, när Martinus nämner att den första fysiska livsyttringen,”solkroppen”, började “få detaljer i kraft av ”instinktenergin”. Det uppstod atmosfär kring detta klot”, avser han sannolikt, menar jag, en slags uratmosfär, ett förstadium till “luft och vatten”. Det är sedan “luft och vatten uppstår” i dess mest primitiva, “orena” form, som sedan med tiden “renas” till den luft som är grunden för biologiskt liv. Min slutsats: Att uratmosfären var av sådan mineralisk karaktär, att kemiska förutsättningar fanns för att vatten (och luft) skulle kunna bildas tidigare än övrig mineralmateria på jorden.

    Tack för intressant påpekande, att evolutionen kanske kan ha börjat i atmosfären! Det visste jag inte.

  7. OK – då förstår jag hur du tänker omkring begreppen “atmosfär” och “luft” och skillnaden på dem. Däremot har jag två invändningar när det gäller vad som står i citatet från Wikipedia. I alla fall nyare forskning menar nämligen att jordens tidiga atmosfär var mest lik den atmosfär som finns på Titan idag, och det är ju en atmosfär som består av kväve och metan. Se http://fof.se/tidning/2010/6/paradoxen-om-var-kalla-sol-galler-inte-langre (jag har också skrivit om detta i artikeln som finns på länken http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/varmt-och-kallt-och-sott/). Och just Titan är också ett exempel på att det inte är en klotkropps storlek som avgör om den kan ha atmosfär eller inte. Titan är ju faktiskt mindre än Mars, men har ändå en tätare atmosfär än jorden, och det finns indikationer på att till och med dvärgplaneten Ceres, som NASA´s sond “Dawn” nu är på väg emot (den ska om allt går enligt planerna gå in i omloppsbana runt denna lilla klotkropp nu i mars månad), också har en egen atmosfär – huvudsakligen bestående av vattenånga – fast den är mycket mindre än t.ex. vår egen måne. Så det kan inte vara klotets storlek som avgör om det har atmosfär eller inte. Som jag ser det är det en fråga som handlar om det är en levande eller död (eller “döende” som verkar vara fallet när det gäller Mars) klotkropp.

  8. Ett litet tillägg bara till det jag skriver i inlägget ovan om närvaron av atmosfär eller inte som ett kriterium på om ett klot är levande eller dött (eller “döende”). Det finns ju uppenbarligen några vattenklot i solsystemet som saknar en utvecklad atmosfär, men trots detta kan vara levande i biologisk mening i kraft av just sina vattenoceaner, som finns skyddade under tjocka istäcken. Av de fyra “vattenmånar” som vi kan se på bilden som avslutar min artikel här ovan är det ju bara Titan som har en fullt utvecklad atmosfär. De andra har bara det forskarna kallar “antydan till atmosfär”.

  9. Ja, du är verkligen en expert på vårt solsytem, Olav. Du borde rätta Wikipedias felaktiga framställning, så att folk får ta del av de senaste rönen!

  10. När det gäller den kemiska detaljprocessen som ligger till grund för vattnets uppkomst så är den allt för komplicerad för att jag ska kunna ha en uppfattning i frågan, men ämnet är ju intressant även ur generell synpunkt.

    Jag berörde frågan om vattnets uppkomst i artikeln Jorden växer, och använde där samma citat från Martinus som du har i din intressanta artikel Olav.

    Jag hoppas att jag inte avviker allt för mycket från ämnet om jag bifogar ett citat från den samma. Jag tycker det är intressant att förespråkarna för expansionsteorin beskriver vattnets uppkomst ungefär på samma sätt som det Martinus beskriver. Jag bifogar ett citat från min artikel:

    “Världshavens ålder
    Studier visar att de äldsta delarna av jordskorpan, kontinenterna, är tjockast medan de nyare områdena längs med de så kallade ”mittoceanryggarna” (bergskedjor i de stora haven som löper längs med spridningszonen mellan två så kallade tektoniska plattor) är tunnare. De senast skapade områdena i jordskorpan ligger således lägre än kontinenterna och det är i dessa områden som vattnet på jorden efter hand ansamlats och därmed har haven uppstått.
    Enligt växtteorin har de stora haven, vilka trotts sin stora utbredning på Jordens yta endast utgör 0, 2 procent av Jordens totala massa, alltså uppstått i samband med expansionen och den därmed förknippade uppdelningen av jordens ursprungliga sammanhängande jordskorpa i kontinenter. Vattnet på jorden bildades successivt ganska tidigt vid jordens skapelse och formade inledningsvis relativt grunda sjöar och sankmarker över hela planeten. Vattnet uppstod som en del i jordens avkylningsprocess genom kemiska reaktioner där olika gaser blandades, bla: metan, syre, koldioxid mfl samt fördes och förs dagligen till jorden med kometer, asteroider etc.
    I takt med jordens expansion har även vattenmängden i haven ökat och forskarna, som tex Dennis McCharty (Journal of Biogeography 2005) menar att vatten sannolikt uppstår fortfarande i jordens inre och tillförs via ”expansionssprickorna” i mittoceanryggarna på havets botten där gaser av olika slag hela tiden strömmar ut. Denna slutsats drar även andra forskare på grund av att vatten dagligen försvinner ut genom atmosfären utan att vattenmängden på Jorden minskar. Inom parentes kan det nämnas att vissa forskare menar att även olja har bildats och fortfarande bildas på liknande sätt”.

    Din jämförelse med hur människans blod uppstår i benmärgen, och vattnets framträdande ur jordens ”benmärg”n mineraler i olika stadier etc., är ju mycket sannolik, och på samma sätt som människans blod fortsätter att skapas så länge individen lever, så är det ju logiskt att anta att jordens ”blod”, vattnet, fortsätter att skapas i dess inre så länge jordklotsväsendet lever.

    https://martinuskosmologi.files.wordpress.com/2009/08/jorden-vc3a4xer.pdf

  11. Tack för din intressanta kommentar Bosse! Att jordorganismens “blod” fortsätter att nybildas, liksom blodet i våra organismer, låter mycket logiskt i mina öron. Till Görans senaste kommentar ovan vill jag bara säga att jag inte vill ta mig vatten (!) över huvudet med att börja korrigera i Wikipedias text, eftersom det nog är fler saker som skulle behöva korrigeras och uppdateras där. Men det är nog bättre att någon insiktsfull naturvetare med större insikter i ämnet gör det så småningom (jag har ju fullt upp att skriva här och på andra ställen så länge 🙂 ).

    En sak vill jag dock tillägga angående “vattenmånarna”, som jag skriver om i mitt förra inlägg ovan, och det handlar om en smått sensationell upptäckt som alldeles nyligen har gjorts angående biologiskt liv i flytande vattenlager under Antarktis tjocka istäcke (det är ju den fysiska miljö här på vår planet som mest påminner om miljön på “is- och vattenmånarna” i det yttre solsystemet, möjligen med den skillnaden att det flytande vattnet under istäckena på de senare – p.g.a. vulkaniska krafter och värmekällor på havsbottnen där – kan vara mer uppvärmt än vattnet under Antarktis ismantel). Lägger in en kopia här nedan av det jag härom dan skrev om detta på min Facebooksida:

    Det här är verkligen spännande nyheter, tycker jag! Se http://news.nationalgeographic.com/news/2015/01/150127-antarctica-translucent-fish-microbes-ice/ Forskarna har alltså borrat sig ner 740 meter under den antarktiska isen till ett lager av flytande vatten, som bara är omkring 10 meter djupt, och det man fann där var verkligen en stor överraskning, eftersom Antarktis förut inte ens har räknats till vår planets biosfär… Citat:

    “From a biological perspective, we got the first glimpse of life beneath the ice on the fifth largest continent on our planet—a continent that was previously thought to be nothing more than a benign body of ice,” says study team member John Priscu, a professor of ecology at Montana State University.”

    Vad forskarna möjligen hade hoppats på att finna var mikrobiologiska livsformer (som man också för inte så länge sen fann i en sjö under istäcket i en annan del av Antarktis), men man fann också ett flertal olika fiskarter, som alltså levde här i kylan och mörkret! Det hade nog ingen väntat sig… Citat:

    “The new finds include several kinds of fish that have big eyes, maybe because the animals live in darkness. Some were orange, others black, but the biggest fish of all had translucent skin through which the animal’s internal organs could be seen.”

    Detta öppnar ju också spännande perspektiv för möjligheten av existensen av exotiska livsformer i haven under tjocka istäcken på flera klot i det yttre solsystemet. Se t.ex. här ett visionärt videoklipp om möjliga livsformer på Jupiter-månen Europa: https://www.youtube.com/watch?v=5-DP4epGHoU

  12. Jules Verne var kanske inte helt fel ute med sina klassiska romaner “En världsomsegling under havet” och “Till jordens medelpunkt” 😉 ? Nu har forskarna nämligen funnit vattenreservoarer i vår hemplanets kropp så djupt ner som 1000 km under jordytan (vilket är 1/3 av avståndet till planetens varma kärna)! Härom året offentliggjordes ju upptäcken av en sådan zon med “magasinerat” vatten inuti ett mineral kallat Ringwoodite på 410-660 kilometers djup under jordytan, som jag skriver om i artikeln här ovan. Men i och med den senaste upptäckten av denna betydligt djupare vattenzon öppnar forskarna för att det kan finnas flera nivåer av oceaner inuti planetkroppen och att de kan ha funnits med från jordens skapelse och inte kommit hit senare via utomjordiska objekt som kometer och asteroider (skriver mer om det i artikeln ovan). Se
    https://www.newscientist.com/article/mg23231014-700-deepest-water-found-1000km-down-a-third-of-way-to-earths-core/

    Och nu kommer nya bevis eller i alla fall indikationer på att såväl jorden som månen haft stora mängder vatten redan från begynnelsen (vilket alltså i så fall motbevisar de gamla teorierna om att vattnet tillförts utifrån via kometer och/eller asteroider på ett senare stadium). Se https://www.newscientist.com/article/2114304-moon-dust-cake-mix-shows-moon-may-have-had-water-from-the-start/

  13. Nya forskningsresultat från NASA:s Saturnus-sond Cassini angående den lilla havsmånen Enceladus och från Hubbleteleskopet angående Europa, som är en av Jupiters havsmånar (ungefär lika stor som vår egen måne), har styrkt hypoteserna om att oceanerna på dessa månar kan vara miljöer där biologiskt liv i någon form har utvecklats. Se

    http://illvet.se/universum/liv-i-rymden/alla-forutsattningar-for-liv-funna-pa-saturnusmane

    Och det finns ju också, som nämnt i min artikel ovan, fler “oceanvärldar” än Enceladus och Europa i vårt solsystem. Se en informativ kortvideo från NASA om det på länken
    https://www.nasa.gov/press-release/nasa-missions-provide-new-insights-into-ocean-worlds-in-our-solar-system

    Och också en slideshow från NASA med korta informativa texter om det man idag vet om dessa världar (plus vad man tror om ytterligare ett par världar, som nu också förmodas vara vattenbärare). Se https://www.jpl.nasa.gov/edu/learn/slideshow/ocean-worlds/

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

seven + 13 =